Konsert!!!
Jag kommer inte att uppdatera på några dagar pga konserten! Hoppas alla som ska dit har det trevligt, och ni andra får väl ha det bra ändå!!! Kram!!!<3
Another Word Del 25
"You're gonna pay for this!" skriker dom och först nu ser jag vad dom håller i händerna, porträtt av mig.
"Celine, Celine are you okay?" säger Niall och skakar på mig. Jag öppnar ögonen och flyger upp i sittande ställning. Allt var bara en dröm, en dröm...försöker jag intala mig själv. Först nu inser jag att jag gråter.
"Shhh, it was just a nightmare" säger Niall och kramar om mig. Jag andas häftigt och försöker så gott det går att lugna ner mig själv. "just a nightmare" upprepar han och stryker mig över kinden.
-
Jag öppnar sömnigt ögonen igen och blickar förvånat runt i bilen jag först nu märker att jag sitter i. Brevid mig sitter Louis och Eleanor, och i framsätet kör Harry och brevid honom sitter Liam. Alla pratar högljutt med varandra och somliga sjunger med till musiken som spelas i alldeles för hög volym på radion. "Don't you worry don't you worry child" sjunger Liam och Harry och dunkar huvudet i takt till musiken.
Försiktigt nyper jag mig i armen, nä, det är ingen dröm säger jag till mig själv när jag känner smärtan efter nypet i armen.
"Hey Celine! You're awake!" säger Louis och slår mig försiktigt på axeln. Förskräckt tittar jag på min axel där slaget träffade, och upp på Louis igen. "Oh I'm sorry, did it hurt?" ropar han för att överrösta musiken. Jag skakar på huvudet - "No! It's just...Where am I?" ropar jag. Jag känner mig helt borta. Har jag missat nåt eller? Vad gör alla? Men innan Louis hinner svara mig ropar någon bakom mig:
"Celine! You're awake!" säger Niall bakifrån, och jag vänder mig om. Han ler stort mot mig och plaserar en blöt kyss mitt på min munn. Brevid honom sitter Zayn och Perrie, och ytterligare ett säte bakom dom Danielle och Jennifer.
"Where am I?" säger jag förvirrat. Niall skrattar och ler stort mot mig.
"Well, you're in a car.." säger han och skrattar. Jag slår han hårt på armen. "Seriously Niall, where have I been?" säger jag.
"You have been sleeping since you waked up from your nightmare, and we didn't want to wake you up, so we took you down to this car, and now we're on our way to the party!" säger han.
"But..But!" försöker jag säga, men jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
"Don't you worry don't you worry child" sjunger Harry och blinkar flörtigt med ögat. "We took some clothes for you" sjunger han och flinar. Jag skakar på huvudet men flinar.
"Thank you Harry"
"Oh, and here" säger Louis och ger mig ett ihopvikt blankt papper. "The nurse begged me to give you this"
Jag öppnar pappret och börjar läsa.
Hi Celine!
The boys insisted that they could take care of you, so I couldn't do anything else than let you go. I hope they understand that you not are full well, and that you need to rest a bit.
I sended you some medicins with Louis, (he said that he was the oldest one and could take most responsibility) and you MUST take them. They didn't say where they where taking you, but I'm not to dumb to figure out that you're on your way to a party right now. I mean what else make do all those boys in THAT hurry?!
Do NOT drink.
While you were in coma you devolped a kind of sickness. We don't know what it is, there of all the medicins. When you're back you need to come back and take some tests so we can inspect what it really is. We think it is a kind of asthma, but much worse. You can play fotball in the future, but you need to rest first. Don't forgett the medicins, because if anything happens' you relly need to take 'em, they can acctually save your life.
I hope you the best, your nurse, Nina.
Jag skattar lite medans jag läser brevet. Någon typ av astma, det låter inte så farligt ändå, eller?
"So what did she write?" säger Louis och flinar mot mig. Jag himlar med ögonen åt honom,
"You've allready read it, right?" säger jag och suckar. Han skrattar åt mig
"Yep" säger han och flinar. "She is smart"
-
Musiken fortsätter dunka på i samma höga volym, och även bilresan fortsätter. Vi kör längre och längre, och vägen blir smalare och smalare. Luften blir friskare och friskare, och jag börjar nästan inbilla mig att vi kör mot havet. De andra pratar högljutt med varandra och hittar på olika ordlekar, men jag orkar inte vara med. Jag nöjer mig med att bara tänka. Det kan jag behöva.
"So, Celine we're here" säger Niall och skakar om mig försiktigt. Jag måste ha somnat...
Jag kliver sömnigt ut ur bilen och vinglar till lite. Niall är snabbt framme vid mig. "It's okey, I'm not that used to go" säger jag lugnande och försöker ta ett nytt steg. Men Niall är snabbt framme vid mig och lyfter istället upp mig i hans famn. Jag himlar med ögonen, men han bryr sig inte. Han kysser mig på kinden och börjar gå med mig.
Jag tittar mig omkring och ser att vi är, precis som jag anade, vid havet. Ganska högt uppe på några klippor ligger det ett ganska stort strandhus. På långt håll ser jag hur det redan är folk där inne, troligen dom andra, och man kan höra musiken redan härifrån.
Jag tittar på Niall som ler mot mig.
Vi börjar gå, eller Niall går, mot huset, men först måste vi gå upp för dom oändligt långa trapporna som slingrar sig upp för klipporna. Vid varannat trappsteg är en brinnande fackla plaserad, och jag undrar vem som tagit sig tid att tända alla dom.
Tillslut är vi framme och jag kan inget annat än säga att det är lyxigt. Huset är nog bland dom snyggaste jag sätt, och jag undrar om vi verkligen kommit rätt. Vem äger det här, någon av killarna?
Vi går in och musikens höga bas skär i öronen. Liam, Louis, Harry, Zayn, Eleanor, Perrie, Jennifer och Danielle ser jag, men resten känner jag inte igen. Det är kanske sex personer som jag verkligen inte har någon aning om vilka dom är, men who cares, nu är det fest!!
Partystämningen är på top, och jag blir bara mer och mer sugen på att verkligen festa. Jag står ett tag och bokstavligen dregglar medans jag tittar mig runt i rummet.
Jag vänder mig om, och Niall är såklart borta. Jag skymtar honom bland drinkarna, och jag ska just gå dit när någon stoppar mig.
"Hi, I'm Andy" säger han och räcker fram handen. Jag skakar om den försiktigt medans jag förjäves försöker komma på om jag vet vem han är.
"Celine" säger jag och ler. Han ler och räcker fram en shot till mig. Jag nickar till tack och tar emot den. Han lutar huvudet bakåt och sväljer drycken i ett svep, sedan tittar han tittar förvirrat på mig.
"Shouldn't you drink it?" säger han. Lappen som Nina skrev bränner i handflatan, "do not drink". Han väntar på att jag ska dricka det. Jag knycklar ihop lappen och släpper den nonchalant på golvet. Ingen lapp - inga regler. "Of course" säger jag och sveper ner drycken. Det bränner och svider i halsen.
Han ger mig en till och skrattar. "Ready for a new one?" Jag nickar och ler falskt, egentligen vill jag bara spy. Men festen har börjat - och det finns ingen återvändo.. tänker jag och sveper ner kvällens andra shot.
Vad tycker ni? Jag vet, jag har inte skrivit på länge. Men som jag skrivit tidigare har jag tappat min inspiration, men jag tror att jag är back on track igen, VAD TYCKS?
Vad tycker ni? Jag vet, jag har inte skrivit på länge. Men som jag skrivit tidigare har jag tappat min inspiration, men jag tror att jag är back on track igen, VAD TYCKS?
Jag slutar inte blogga
Har funderar ett tag nu, och kommit fram till att jag INTE slutar bloggar. Anledningen till det är främst alla fina bloggläsare som kommenterat, men också för att jag kommer att sakna att skriva. Jag har gått på fina förslag av läsare såsom att titta på weheartit, tumblr, lyssna på musik osv. Så jag tror att jag har funnit inspirationen igen...Nästa kapitel kommer inom dom närmsta dagarna, behöver bara lite mer tid på mig. Men fortsätt kika in så kommer ett nytt kapitel så snart som möjligt!
Funderar på att sluta blogga
Jag är ledsen, men om jag inte får inspiration snart tror jag att jag slutar blogga. Ingen kommenterar, statistiken sjunker + att jag inte har någon inspiration. Kommenterar ingen slutar jag blogga. Punkt slut. Det finns liksom ingen mening med att sitta här och skriva här för mig själv....
Ps. Ni som faktiskt alltid kommenterar får mig såklart att på jättebra, t ex fina Ellen!
Another World Del 24
Jag satt kvar en bra stund i sängen och tänkte igenom allt. Hur ska jag förklara för Harry så att han förstår, eller iallafall så att han inte blir arg? Efter ett tag kommer Niall in genom dörren, han också ganska arg.
"Why is Harry so angry?" säger Niall och sätter sig på en stol brevid min säng.
"I told him that Jennifer is awful" Säger jag och suckar. Likaså Niall. "But she is" lägger jag till, och Nialls ögon smalnar.
"I think she is pretty nice" säger han. Nä, inte Niall också. Hon kommer att få alla att tro att hon är snäll, men i själva verket vet jag precis hur hon är.
"But she isn't. säger jag och gör vad jag kan för att låta övertygande. Jag tror inte jag lyckas, för Niall ser fortfarande lika bestämd ut.
"I've met her before, and she has been really nice to both me and the other guys" säger han utan att röra en min. "I think you've got wrong view of her" säger han och lutar sig mot väggen. Jag granskar Niall medans han sluter sina ögon. Det syns tydligt att han är trött, hela han utrstrålar det. Jag tänker efter lite innan jag bestämmer mig - jag måste ge Jennifer en andra chans. Vem vet, hon kanske har missuppfattat vem jag är. Hon kanske tror att jag är någon hon har något sorts dåligt förflutet med, vilket jag absolut inte har. Jag är hyffast säker på att jag faktiskt aldrig träffat henne förut. Eller så har hon bara en dålig dag. Who knows?
"You're right" säger jag och Niall öppnar utmattat sina ögon. "I will give her a second chance" säger jag. Niall ler försiktigt och pussar mig på kinden, sen sluter han ögonen och lutar sig mot väggen igen.
"It's something I need to tell you first" säger Niall - fortfarande med ögonen slutna. Pulsen stiger och jag känner mig plötsligt nästan lite nervös. "We have a kind of interview in tomorrow, and we have planned in weeks so I really need to go. Or it isn't just an interview, it's 2 shows to, so I'm back in wednesday again" säger han nevöst. Han blundar fortfarande, antagligen rädd för att se min reaktion. Det är inte mycket han missar kan jag säga. Jag sitter precis som förut ganska orörlig kvar i min lilla sjukhussäng med ganska dystert ansiktsuttryck. Det är verkligen inte mycket jag utstrålar.
Men och andra sidan hade jag väntat mig det här. Jag har alltid vetat att en dag kommer han att måsta åka.
Såklart är jag ledsen, men så ledsen kan jag faktiskt inte va. Själva tanken på att han faktiskt är min pojkvän, och att han får göra det han älskar får mig faktiskt bara att må bra.
Niall öppnar försiktigt ögonen igen. Hans min förrändras från osäker till förvånad när han ser att jag faktiskt ler.
"You're not mad?" säger han försiktigt, nästan som att han väntar på att jag ska släppa en bomb.
"Nope. I'm glad you can do what you really like" säger jag, och utan att jag är beredd hoppar Niall över mig och överröser mig med kyssar över hela ansiktet. Det slutar med att han ligger över mig och situationen har förändrats totalt till en make-out session. Mitt i allt stormar Louis in i rummet med Eleanor hack i hälarna.
"Ew" säger Louis så fort han ser vad vi håller på med. Niall glider generat ner brevid mig i sängen, och jag själv vill helst bara sjunka igenom jorden.
"I came her with chocolate and flowers bacause I thoght you should be sad 'cause of the news" säger Louis och skrattar. "But you did something else though" säger han och Eleanor slår till honom på armen.
"It's maybe the best if we leave now, Louis" säger hon generat och föser Louis framför sig.
"No El, please stay" säger jag och vinkar hit henne. Niall fattar vinken av att jag och El vill ha egentid, och lämnar rummet tillsammans med Louis.
"You and Niall isn't just dating anymore I see" fnittrar hon och jag slår till henne löst på armen.
"Well, no. We're acctually a couple now" säger jag och hon ler fånigt. "Can yo stop smile like that" skrattar jag. "I've always knew that you and Niall should be...like toghether" säger hon.
"Yeah, sure" säger jag och himlar med ögonen. Hon fortsätter diskutera om att hon faktiskt sa det till Danielle, men jag kan inte säga att vi direkt kommer någonstans i våran diskution.
"So, what do you think about Jennifer then?" säger Eleanor. Jag funderar på om jag ska nämna något om vad jag verkligen tycker om henne eller inte. Men eftersom att det är El jag pratar med är det ingen ide att skippa detaljerna, hon klurar ut dom endå.
"Well, I can't say I like her" säger jag. El ser minst sagt förvånad ut.
"But she is so sweet. How can you not like her?" säger hon.
"She isn't THAT sweet to me" säger jag och rycker på axlarna. Hon skakar på huvudet me ler endå.
"Did you know you're wierd?" säger hon och skrattar. "But hey, then it's a great time to actually get to know her tomorrow. Me and Danielle are having a little party in mine apartment, and we have invited her. You should come!" säger hon och ler entusiastiskt.
"No, I don't know really..." tvekar jag, men Eleanor ger sig inte.
"Come on Celine. You have been here for a long time...You need to do something before you get crazy!" säger hon. "What I've heard you can get out of here tomorrow, right?" säger hon.
"Yes, that's true..But" jag hinner inte säga mer innan hon avbryter mig, igen.
"Well since you isn't full well yet you actually don't have the right to decide. So from now on you're coming to the party tomorrow. If you don't go I will drag you there"
Jahapp. Jag antar att jag inte längre har något val. Oavsett om jag vill det eller inte kommer jag nu att behöva umgås ytterligare en gång med Jennifer.
Vad tycker ni?
Vad tycker ni?
KOMMENTERA!
Another World Del 23
Det knackar försiktigt på dörren. Jag drar efter andan och tittar på Harry som redan är påväg för att öppna. Dörren öppnas och en tjej lik någon jag aldrig sätt förut syns i dörr öppningen. Harry kramar om henne och viskar något ohörbart i hennes öra samtidigt som Niall också går fram för att heja. Jag själv försöker för jäves se minsta lilla ansiktsdrag som liknar Jennifers, alltså hon jag kände. Trots att det inte förvånar mig att det inte är den Jennifer som jag kände så kan jag inte låta bli att bli lite besviken.
"Hi!" säger hon och ler stort mot mig när hon ser mig. Jag kan inte ungå att se hur vacker hon är. Hon är som en av dom där vackra tumblr tjejerna som inte behöver göra något för att se ut som en Victoria's Secret modell. Av ren vana blir jag nästan sur på henne, men såklart är det inte hennes fel att hon har markerade kinben, gröna stora ögon, perfekta ögonfransar och ett perfekt leénde. Det kan ju inte vara hennes fel.
"Hi" säger jag och känner mig nästan fånig då jag ens försöker mig på att le mot henne. Här sitter jag, säkert ser jag jätte sliten ut, och tror att jag kan le så fint som henne. Inte en chans.
"I'm Jennifer" säger hon och räcker fram sin hand. Jag ler lite för mig själv av tanken på att hon faktiskt också kommer från Svergie, och att hon inte pratar svenska med mig. Harry har väl förmodligen inte nämnt mig.
"Celine. Du är också från Sverige va?" säger jag. Hon skiner upp och skrattar lite.
"Jaa, åh gud vad skönt att ha någon att prata svenska med!" säger hon. Jag nickar instämmande. Harry och Niall står mest bara och ser allmänt förvirrade ut.
"Ursäkta mig men har jag träffat dig förut?" säger jag utan att jag rår för det. Det bara slinker ur mig. Hon vänder huvudet från Harry och flinar mot mig.
"Varför skulle jag vara med en sån som dig?" säger hon och ger mig en vad jag skulle kalla bitch blick. Ursäkta mig? Vem tror hon att hon är? Vafan hände med henne, hon verkade ju trevlig.
"Eh ursäkta?" säger jag snopet. Hon flinar så att hennes perfekta vita tänder blottas och vänder sig sedan tillbaka mot Harry. "Handsome, Celine want you guys to buy her a cup of chocolate to" säger hon till Harry och nickar mot dom tre tomma varmchoklad-kopparna som Niall och Harry har druckit upp.
"What?" säger jag och är helt förvirrad. Vem är hon egentligen?
"Oh Celine, you said it to me in swedish, now I tell it for you because you didn't" säger hon och rycker på axlarna som om det vore självklart. Niall skrattar, likaså Harry.
"Oh darling, you didn't want to ask me, are you afraid?" skrattar Niall och klappar mig över huvudet. What??
"I swear I didn't! She lies!" säger jag och pekar mot Jennifer. Hon skrattar.
"Oh Celine, it's just a cup of chocolate, you don't need to aschamed" säger hon och ler sitt perfekta leénde. Vad fan är felet på henne?
"Harry and I buy you a cup of chocolate darling" säger Niall och pussar mig på kinden. Dom går iväg och kvar sitter jag i sängen med hakan nere i marken.
"Vad fan håller du på med? Jag har väl aldrig bett om någon jävla choklad, jag behöver ingen som passar upp mig?!" säger jag till Jennifer. Eller förlåt, jag skulle nog snarare säga att jag skriker. Hon bara flinar och lägger huvudet på sned.
"Oups?" säger hon och skrattar.
"Vad fan är det med dig? Vad har jag gjort dig?" säger jag och känner hur jag börjar bli riktigt arg. Hur kan Harry vara tillsammans, eller det vet jag inte om dom är, men henne? Hon är ju helt sjuk.
"En sak ska du ha jävligt klart för dig, jag går inte härifrån utan fight" säger hon. Hennes ögon smalnar och hon går närmare mig. Om jag ska vara ärlig känner jag mig väldigt, vad ska man kalla det, hotad?
"Jag vet vad du har gjort, och jag ska se till att du inte går fri för det här" säger hon och flinar. Hon går ut från rummet och slänger igen dörren efter sig. Vad fan är det jag har gjort? Jag har väl inte gjort något?
Jag och Niall går längst med korridorerna med varsin kopp varmchoklad i händerna. Celine skulle tydligen ha en, men hon vägrade erkänna det? Och då kan jag väl köpa en till Jennifer också. På tal om Jennifer, jag måste bjuda ut henne snart. Det är verkligen något väldigt speciellt med henne, hoppas hon känner detsamma.
"Crap, I forgot my purse in the cafeteria" säger Niall. Han ger mig sin kopp med varm choklad och börjar gå tillbaka.
Jag öppnar dörren in till Celines rum och märker att Jennifer inte är där. Celine ser inte speciellt glad ut över den varma chokladen jag kommer med heller, utan stirrar bara mitt ut i luften.
"Harry, I need to tell you something" säger hon och tar emot chokladen jag räcker henne. Jag nickar som gest till att jag är beredd på att lyssna.
"Are you together with Jennifer?" frågar hon mig. Hon smuttar försiktigt på chokladen.
"Isn't that more like a question?" säger jag och höjer ögonbrynet. "You said you should tell me something"
"Yeah, but at first you need to answer that" säger hon.
"But I don't know" säger jag och rycker på axlarna. Hon suckar och höjer ögonbrynen. "Okay, fine. I guess I like her, like really much, but I don't know if she feels the same. So we're not together, yet" säger jag och suckar.
"You can't like her, she is awful" säger Celine. Jag ryggar tillbaka, sa hon precis att Jennifer är fruktansvärd?
"No she's not" säger jag och tittar förskräckt på henne.
"She is" säger hon som om det vore hur simpelt som helst. "You need to tell her you don't like her" säger hon. Ursäkta? Och varför då?
"Why? If I really like her I don't think it's a good idéa to tell her I don't?!" säger jag.
"She think she knows me, but I don't think she does" säger hon. Eh va? Det låter ju fruktansvärt. "I swear I didn't ask for this chocolate" säger hon dricker en till klunk ur den.
"But can you just stop talk about that chocolate, no one cares" ryter jag och ställer mig upp så att koppen med varmchoklad jag har i handen skvimpar över. "I don't know what have against Jennifer, but now I know you hitted your head like really hard in the car crash" säger jag bestämt och stampar ut från rummet.
Jag vet vad ni tänker; Eh va? Det är så svårt att skriva precis som jag tänkt mig, men det kommer. Så småningom komer ni förstå, låt mig bara skriva ett kapitel till eller två. Jag vet precis hur det ska bli, måste bara försöka få ner det i text. Jag blir hur glad som helst av kommentarer, så KOMMENTERA.
Jag vet vad ni tänker; Eh va? Det är så svårt att skriva precis som jag tänkt mig, men det kommer. Så småningom komer ni förstå, låt mig bara skriva ett kapitel till eller två. Jag vet precis hur det ska bli, måste bara försöka få ner det i text. Jag blir hur glad som helst av kommentarer, så KOMMENTERA.
Another World DEL 22
"So, tell me more about Jennifer!" säger jag och flinar mot Harry. Han grimasierar mot mig, men börjar endå berätta. "So, she is about 18 I think" säger Harry och ska precis försätta innan jag avbryter honom.
"You think? You haven't asked her?" säger jag förvånat, och Harry blir lite röd.
"Well, I haven't known her for so long, and except the age is just a number!" säger han stolt och räcker ut tungan åt mig.
"Yeah, that knows Harry who has been together with a 15 years older woman!" säger Niall och skrattar. Jag tappar nästan hakan. "No Harry, are you serious?" säger jag utan att ens vänta på svar. Jag vet att han är serös, vad annars?
"Oh, did you want to hear more or is it enough with just the age??!" säger Harry irriterat och tittar på mig och Niall som skrattar åt han.
"No tell us, I promise to not laugh" säger jag och räcker ut lillfringret som gest för det jag lovat.
"Well, she's from Sweden, has blond hair, very fit and hot" säger han. Jag himlar med ögonen.
"Well Harry it sounds like you have find your soulmate!" säger jag och skrattar. Snabbt sätter jag händerna för munnen, oups!
"Oh your lying Celine, you're not gonna go free from this!" säger Harry, och börjar kittla mig.
"NO HARRY!" säger Niall och drar bort Harrys händer från mig. "She is sick!" påminner han Harry som tiger.
"No Niall, it's fine. The nurse said I'm fine" säger jag och ler mot dom.
"If you say it so.." säger Harry och påbörjar där han avslutade - att kittla mig. Jag skrattar så att jag kiknar, och det blir svårare och svårare att andas. Halsen sväller igen, och det lilla hålet som finns kvar räcker knappt till att hämta andan. Niall nästan puttar bort Harry som snubblar och hamnar på golvet och är snabbt framme vid mig.
"Celine! Celine! Babe!" säger han och tittar oroligt på mig. Jag vill så gärna säga något, men jag får ingen luft.
Jag börjar se allt i slowmotion, och allt dom säger blir som långa konstiga ljud. Det är knappt att jag hinner med.
Jag ser hur Harry reser sig upp och ber Niall göra något. Och sen händer det. Han pressar sina läppar mot mina, och jag njuter... Men det varar inte länge. Sen får jag luft i mina lungor och slowmotion'en byts ut till verklighet.
Jag reser mig hastigt upp i sittande ställning och hostar häftigt efter frisk luft.
"Oh gash, Celine!" säger Niall och tittar skräckslaget på mig. "You promised me to not do that again" säger han och håller sig för bröstet. Sen ser jag Harry sitta längst bort i rummet med huvudet lutat i händerna.
"Harry" säger jag hesare än vanligt. Harry tittar upp på mig, men lika snabbt ner igen.
"I'm really sorry, I don't know what I was thinking" säger han, fortfarande tittades ner i golvet.
"It's okay Harry" säger jag och ler mot han då han äntligen tittar upp. "See, I'm alive!"
-
So Celine, we're gonna check your health" säger en sjuksköterska som tagit hand om mig dom senaste gångerna. Hon tittar på nån skärm vid sidan av min säng och tillslut släpper hon den med blicken.
"You are quite well, but you can't train in at least 2 months" säger hon. "I'm sorry"
Jag suckar ljudligt och högt. Jag kan inte leva i två månader utan att träna, och dessutom sa hon "minst", kan det betyda att det kan bli ännu längre?
"But whe can let you out of here tomorrow" säger hon. Tacka gud för det iallafall.
Niall och Harry är i cafeterian och köper fika, med tanke på Nialls aptit, tur är väl det. Jag behöver tid att tänka igenom det här..
Dessutom är det något med hon Jennifer som låter så himla bekant, som att jag vet vem hon är. Men det är teoretiskt omöjligt att det kan vara Jennifer som jag kände...
-
"Celine, I guess your lucky today!" säger Harry direkt när han kommer in i rummet tillsammans med Niall. Sa han precis att jag har tur idag? Pst, vi säger så.
"No way, why?" säger jag väldigt uttråkat och tittar på Harry då han balanserar tre koppar varm choklad och tre bullar i händerna.
"Jennifer is coming here!" säger han.
KOMMENTERA!!!
KOMMENTERA!!!
Nu är det upp till bevis om vem denna Jennifer är...?! Haha, KOMMENTERA.
KOMMENTERA.
Ska se till att skriva ett nytt kapitel ikväll, men då får ni också se till att kommentera lite. Kommentarerna har sjunkit på senaste tiden, varför? Har kapitlen blivit sämre? Jag vet inte, men jag skulle gärna vilja få tillbaka hur det var innan sportlovet. Då hade jag minst 15 kommentarer på varje kapitel. ❤😔
Another World DEL 21
Jag och Niall pratar vidare, och det känns nästan som att jag sovit i flera år. Det är så mycket jag missat, så mycket som hänt. Han berättar så gott det går om olyckan, eftersom att jag knappt kommer ihåg något. Jag har svaga minnen om hur jag tittade till vänster och såg bilen komma, och på något sett ser jag också Nialls ansikte när han sitter hukad ovanför mig och tittar ner på mitt ansikte, som att jag såg det. Jag skäms lite grann när han berättar hur jag sprang mitt över vägen utan att titta mig för, oups.
"You don't know what I been trough when you was gone" säger han och ler halvhjärtat.
"No I don't. But hopefully you don't need it again" säger jag och ler mot han. Han pussar mig försiktigt på kinden och ler mot mig han också, på riktigt den här gången.
"Are we kind of toghether now, or what?" säger jag frågande och tittar på Niall.
"I would love to. Do you want to be my princess, Celine?" säger han.
"Yes!" säger jag och ler stort mot honom. "Good, I have waited for this so long" säger han och kysser mig på munnen, dem här gången utan att bli tvingad till.
"I knew it!!" skiker Louis från dörren, och jag vänder mig förvirrat om. Där står Louis, Harry, Liam, Zayn OCH Paul. Killarna busvisslar och skrattar åt oss, och jag kan tänka mig att jag är röd nu. Jag gömmer ansiktet i händerna och försöker så gott det går att gömma mig under det tunna täcket jag har.
"Oh! Someone is embarressed!" säger Harry och pekar på mig. Alla skrattar, utom Niall och jag. Vi sitter röda som tomater kvar på sängen och tiger. Han är lika röd som jag, men det var ju inte direkt tänkt att någon skulle höra våran privata lilla stund...
Tillslut slutar dom iallafall reta oss, och vi sitter ett bra tag och bara pratar på om allt möjligt, eller till mesta dels saker som hänt under tiden jag varit i koma. Det är verkligen obehagligt nu då jag tänker på det för att jag mins verkligen inget från det tiden. Jag har inga minnen från något därifrån, det sista jag minns är hur Niall säger "I love you Celine", sen är det som att man har hoppat i filmen.
"You should have heard Niall, "Celine, how is Celine? I must take care of Celine! I can't live the room!" säger Louis och skrattar. Niall rodnar lite, men inte mycket mer än vanligt.
"Yeah, he was so scared!" instämmer Harry. Dem verkar tycka det är väldigt lustigt, jag tycker snarare att det är mer än gulligt.
"No but seriously Celine, they ALL was very worried about you!" säger Paul som slutat skratta. Skrattet dör ut och allt blir seriöst. "Yeah, we was!" instämmer Harry, och dom andra nickar.
"Oh guys, I'm sorry. I was so clumsy, I shouldn't have runned like that" säger jag. Dom andra bara skakar på huvudena och försöker gång på gång förklara att det tydligen är deras fel för att det var deras fans som jagade mig, deras fel osv. Jag ger upp med att diskutera, och det slutar med att vi byter samtalsämne.
Sjuksköterskor kommer in lite då och då för att kolla till mina värden, annars är det bara vi och Paul.
"You're recover unusually fast" säger en sjuksköterska till mig när hon tittar på mina värden. Jag blir inte förvånad faktiskt, jag känner mig frisk som en fisk, och jag brukar sälland vara sjuk under längre perioder. Inte för att jag legat i koma tidigare, men jag har ju brytit ben osv.
"You just need some more days here, and then your free" säger hon och ler mot mig innan hon går ut. Bara några till dagar, sen kan jag åka hem. Eller hem och hem, till lägenheten i London.
Det plingar till i Harrys mobil, och han är snabbt uppe med den. Han ser ut att fundera en bra stund innan han svarar på det jag antar är ett sms. Vi fortsätter snacka ett tag, men inte bra mycket länge innan det plingar till igen. Harry svarar snabbt, han ler stort när han skickar iväg det. Och så fortsätter det, gång på gång blir vi avbrutna av Harrys mobil som avbryter oss.
"Who are you texting with?" frågar jag nyfiket, och Harry blir genast generad. "A girl maybe?" säger jag som för att ge igen för det dom retade mig och Niall för.
"Well, it's a girl yes" säger han och vrider på sig. Louis och Zayn börjar direkt skratta.
"It's Jennifer, a girl he met a few days ago. She's accually also from Sweden!" säger Louis och skrattar.
"Well, well, well Harry. It's looks like me and Niall isn't the only loverbirds in here!" säger jag och skrattar. Det gör dom andra också, eller inte Harry förstås. Han sitter fortfarande lika generad kvar.
Sen slår det mig. Var det inte Jennifer min såkallade 'bästis' hette, hon som jag var bästis med när jag var 13? Jo, hon hette väl det, eller heter, förmodligen har hon inte bytt namn. Men det är omöjligt, det kan inte vara hon. Det måste finnas flera tusen tjejer i våran ålder i Sverige som heter Jennifer...
Vad tycker ni? Jag blir super glad av kommentarer.
Vad tycker ni? Jag blir super glad av kommentarer.
KOMMENTERA.
Another world DEL 20
En blond kille öppnar dörren och ser ganska förskräckt ut. Antagligen väntade han väl sig inte Celine's familj här. Eller familj och familj, hela är ju inte här, så kalla det vad ni vill.
När William ringde igår och berättade att Celine ska opereras och att dom inte visste om hon skulle överleva flippade jag ur totalt. Celine, min älskade syster. Hon får inte dö. Hon är familjens solstråle, vår clown, vår sportnörd. Att William senare ringde ytterligare en gång för att berätta att hon ligger i koma visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag skrek, svor och grät tills jag inte orkade längre. Men mamma hade redan bokat biljetter till mig, Hampus och Olivia, så det var bara att åka.
Egentligen vet jag knappt vad som hänt, eller inget mer än att hon vart med i en bilolycka och att hon vart på någon sorts dejt innan det. Antagligen med killen som nyss kom in, Niall, heter han det?
William verkar sur på något, vad vet jag inte. Han har suttit i samma hörn sedan vi kom, och sett allmänt sur ut. Något måste ha hänt, undra bara vad...
"Hi! I'm Camilla, Celine's mum" säger mamma och går fram till Niall, om det var så han hette dvs.
"I'm Niall!" säger han och och ler ett snyggt, för snyggt leénde. Hans tänder är skimrande vita, inramade av en diskret tandställning, och hela han ser allmänt uppfixat ut. Som direkt tagen ur ett tvprogram.
"I know, Hampus have told a lot about you" säger hon och nickar bort mot Hampus som ser ut att dö av pinsamhet.
"Uhm, well...that's nice.." säger han och skrattar försikigt. "Goof stuff I hope tough" lägger han till.
"Of course!" säger mamma och skrattar. "Oh I should maybe introduce us!" säger hon. "Bella" säger hon och pekar på mig. "Hampus" "Olivia" "And William, I think you might know eathother already?" säger hon och tittar fram och tillbaka mellan dem. Williams käke spänns och hans ögon ser nästan ut att vara ute efter att bränna hål på stackars Niall som ensam står vid dörren. "Yeah. I might think that to" säger William, fortfarande stirrandes på Niall.
Jag stirrar ner i golvet, vågar inte möta Williams blick. Han hatar mig, och jag vet varför. Diskutionen fortsätter utan mig, och så småningom när dom inser att jag inte längre lyssnar övergår det till svenska. Jag stirrar mig blind på himlen genom fönstret som fortfarande inte visar några tecken på vilja skifta till åska. Än så länge är det blå himmel, hyffsat varmt och strålande sol.
"Hello, the world to Niall!" säger Camilla och jag rycks tillbaka till verkligheten.
"Uhm, yeah" säger jag förvirrat. Alla stirrar på mig.
"I'm sorry, but I think I forgot to tell you Celine is awake" säger hon. Eh va? Min puls stiger medans jag långsamt börjar förstå innerbörden av det. Jag vänder huvudet åt Celine's håll där hon ligger blixtstilla, precis som förut, i sängen med ögonen slutna.
"Ehm what?" säger jag förvirrat och blickar om vartannat mellan Camilla och Celine.
"Yeah, she is asleep, but she is soon awake" säger hon och ler mot mig. Jag kan inte låta bli att le stort och låta bubblet inom mig bli till ett konstigt överspeedat ljud. Camilla skrattar åt mig och pekar på Celine. Hon har börjat röra på sig smått, och jag tror snart att jag hoppar av glädje.
"We will let you be alone" säger hon och går ut tillsammans med dom andra. Men innan William går ut stirrar han ut mig innan han långsamt viskar i mitt öra; "you remember my roule. One mistake, and I'll kill you" Jag sväljer intensivt och nickar långsamt.
"Niall?" säger Celine och jag vänder mig hastigt om.
"Celine, you're awake! Oh my gash, I didn't thought you should wake up!" säger jag och rusar fram till henne. Hon skrattar försiktigt men slutar snabbt.
"Does it hurt?"
"Yeah, it's really bad. I've never felt this bad before" säger hon. "Or I mean I have never got hitted by a car before either, you get it" säger hon och himlar med ögonen. Jag skrattar och ler stort mot henne.
"I'm so sorry, if it wasn't becuse of my fans you wouldn't be here" säger jag. Hon skakar så gott det går på huvudet. "No, it isn't your foult, it was the destiny" säger hon och lägger huvudet på sned. "And one more thing...I might have heard you before...when you said you loved me..." säger hon och flinar. Jag blir såklart generad. Men nu finns det inget att dölja.
"Well...it is true. I love you Celine" säger jag. "But I know you don't love me, and I accept that. William will kill me anyway" säger jag.
"Oh Niall, you talk so much shit" säger hon och skrattar. "Of course I love you to Niall. And why would William kill you? I hope you know he is my brother now...haha" säger hon och skrattar.
"You love me?" säger jag förvånat. "Yeah, keep that in mind" säger hon och flinar.
"Well, I promised William that nothing would ever happend you, and if it did he should kill me, literally" säger jag och suckar.
"But really Niall, do you really think he will kill you? No, he isn't that kind of guy. He is maybe a bit togh, but that's all. He has never hitted anyone" säger hon lugnande.
"Well, about that...he hitted me yesterday" säger jag och rycker på axlarna. Hennes leénde försvinner drastiskt.
"Did William hit you?" upprepar hon.
Nu tycker jag banne mig att jag förtjänar lite kommentarer. Det har vart snålt med det på slutet. Jag orkar verkligen inte skriva om jag ändå inte får någon respons. I keep everything inside
Nu tycker jag banne mig att jag förtjänar lite kommentarer. Det har vart snålt med det på slutet. Jag orkar verkligen inte skriva om jag ändå inte får någon respons. I keep everything inside
Another World DEL 19
Jag samlar mig och går tillsammams med Harry tillbaka till soffan vi satt i. Eller tillbaka och tillbaka, Harry sätter sig i soffan medans jag snällt väntar en bit bort. Jag är verkligen inte redo att snacka med dom igen...Iallafall inte om Celine. Så fort jag tänker på henne knyter det sig i magen.
Jag slår mig ner på en skev stol en bit bort från den såkallade soffan och stirrar ut i det tomma. Det enda som hörs är tjejen som snackar på lite om vädret, antagligen regn. Nehej, tydligen lite åska också. Men åska är inte min största fobi direkt.
"Authority warns that the battery of the hospital's extra power at the moment is over, but they will do what they can to bring a new one as soon as possible"
Jag spetsar öronen, hörde jag precis rätt? Min puls stiger drastiskt när jag inser att kombinationen av åska och slut-på-batteriet-till-sjukhuset grejen. Det känns praktiskt tagen som att mitt faktiskt tidigare lyckliga liv tippar över. Hur kan ALLT bli så fel?
Jag reser mig hastigt upp och stolen bakom mig välter med ett brak. Uppmärksamheten ges till mig, och jag kan se hur Liam hinner resa sig innan jag springer iväg. Jag springer så snabbt jag kan genom korridorerna, genom dörrarna, genom rum och kommer till vad som känts som en evighet fram till bilen där Paul väntar.
"Hey, Niall!" säger han när jag stannar framför bilen.
"Hopspital, now!" skriker jag och sätter mig i bilen. Paul ser minst sagt chockad ut, men sätter sig ändå i bilen. Han tittar oroligt på mig men säger ingenting. Istället gasar han iväg med bilen i full fart i riktning mot sjukhuset.
Jag försöker så gått det går att lugna ner mig, men jag kan väl inte säga att jag lyckas. Jag vänder mig om och hinner se Harry och Liam springa ut från tvhuset innan vi svänger och dom försvinner utom synhåll.
"Can I just ask why the lads can't follow you?" frågar Paul lite försiktigt när vi kommit en bra bit påväg. Jag suckar och tänker efter.
"They don't understand, or maybe, but I might need some time alone" mummlar jag. Paul nickar bara och fortsätter köra. Jag känner hur tysnaden som uppstår inte är sådär lugn, utan snarare tvärtom. Det är spänt, och jag vet att han försöker att undvika sin fråga om varför vi är påväg till sjukhuset.
"You know you can talk to me if you want.." säger Paul. "Or I can get you a therapist or something"
"I don't need to talk to someone, I just need time alone" säger jag surt och släger upp benen på "airbagen".
"Okey okey. But hey I think it's pretty good to talk to someone anyway, like some of the lads?" säger han och tittar oskyldigt på mig.
"I said no, and except they can't do something. All this shit that happends right now is my fault...And they can't do something to stop it!" säger jag.
"Oh stop it Niall! Both you and me knows that this isn't your fault" säger han och bromsar in framför sjukhuset. Han ler försiktigt mot mig, och jag vet vad han menar. Han har för det mesta rätt, och vore det inte så nu är det ett märkligt undantag. Jag är påväg att spänna loss säkerhetsbältet tills jag inser att jag faktiskt inte har spänt fast mig, och istället öppnar jag bildörren och går ut.
"Thank you Paul. Bye" säger jag och slänger igen dörren.
Jag går märkvärdigt snabbt genom korridorerna och letar förvirrat efter numret in till Celine's rum. Tillslut hittar jag det, men dörren är låst. Det brukar alltid vara öppen, eller så är det en sjuksköterka där inne...?
Jag knackar försiktigt på dörren, ja för antagligen är det någon där inne. Det är inte så att jag tror att Celine ska komma och öppna.
Inget svar.
Jag knackar otåligt igen och lägger huvudet mot dörren. Innifrån tycker jag mig höra små trippande ljud.
Efter ytterligare några knackningar upphör ljudet.
Jag bestämmer mig för att knacka ytterligare en sista gång innan jag går ner till receptionen och frågar.
Jag knackar och väntar - igen.
Inget svar.
Jag promenerar vidare tillbacka till receptionen och väntar otåligt till det är min tur.
"Hi, uhm I knocked at room 245 and no one opened" säger jag till damen i receptionen. Hon tittar på mig som om jag vore en idiot.
"Well probably it's no one in there then" säger hon som om det vore självklart.
"Yes it is. Or well, Celine Hansson. Isn't that her room?" säger jag fundersamt. Eller är det verkligen Celine's rum? Jo, det är jag säker på att det är.
Hon börjar klicka med datamusen och granska skärmen in i minsta detalj innan hon så mycket som höjjer blicken åt mitt håll igen.
"No, Mrs Hansson isn't in that room anymore" säger hon och rycker på axlarna.
"What? But I swear it's her room" säger jag och hon suckar och granskar skärmen igen. Hon vänder huvudet åt mitt håll igen och skakar på huvudet.
"Well, you're right. She was there a while ago, but they have moved her" säger hon.
"Where?" säger jag. Det första som dyker upp i min hjärna är att hon har, ja ni vet...avlidit. Att dom flyttat henne till likavdelningen. Usch nej. Jag skakar bort tankarna. Tänk positivt nu Niall. Hon har klarat det här. Jag kan väl inte direkt säga att min "peptalk" funkade så mycket mer än att jag darrar.
"Floor 6, room 456." säger hon. Jag tackar och springer iväg mot trapporna.
Jag springer stapplande upp för trapporna som om det inte finns någon morgondag, och gud vet vad jag har för mjölksyra i benen. Jag ser mig omkring. Våning 4...Våning 5.....Våning 6! Jag vrider in genom korridoren och tar den sista energin genom att ta mig fram genom korridorerna. Överallt är vita dörrar placerade längst med väggarna, och nummerskyltarna som ska visa numret på rummet är inte mycket till hjälp. Dom är små och sitter högt upp på väggen vilket gör att dom lätt tas miste om.
Rum 450, 451, 452, 453, 454, 455, 456! Jag stannar och hämtar andan. Försiktigt trycker jag ner dörrhandtaget, och så många tankar hinner rusa igenom mig innan ens dörren går upp. Vad är det här för avdelning? Varför har dom flyttat henne? Mår hon sämre? Eller har hon vaknat upp från koman??
Dörren glider upp med ett gnisslande ljud, och innanför skymtar jag något jag verkligen inte är beredd på.
KOMMENTERA. Jag vet, sent kapitel. Men har faktiskt ursäkter. Det är vår. Det finns en hel del roligt att hitta på nu annat än att snegla på datorn, plus att skolan fakiskt börjat igen. Mitt härliga påsklov i fjällen är härmed slut, och min schooltime startad. Wish me luck...
Glad påsk, och läs!
Bloggen kommer förmodligen att stå stilla den närmsta veckan pga att det är påsklov. Jag har precis som alla andra en hel del grejer som ska hinnas med, bland annat en tur i fjällen! Men kommenterar ni riktigt mycket nu då jag är borta ser jag till att skriva ett extra långt kapitel när jag kommer tillbaka!
Another World DEL 18
Klockan börjar närma sig två på eftermiddagen, och även dom närmsta timmarna har vi spenderat på sjukhuset. Niall fick gå för att se efter Celine där hon befinner på en annan avdelning, även vi. Men till skillnad från oss sitter Niall fortfarande kvar där. Han vägrar lämna hennes sida, eller det gör faktiskt inte William heller.
Vad jag har förstått utifrån mitt egna perspektiv verkar Celine och William ha en väldigt nära relation till varandra, dom kanske inte har fler syskon? Men och andra sidan så sa han just "..our whole family", tyder det på att han har en stor familj? Inte vet jag, men jobbigt är det hursomhelst att behöva berätta. Egentligen vet jag inte så mycket om varken Celine eller William, om ändå mindre har jag känt dom speciellt länge. Det enda jag vet om Celine är väl att hon är 18, från Sverige, gillar sport, och vad mer? Att hon troligen gillar Niall - och att Niall gillar henne. Och det räcker för att jag ska bry mig.
Niall hittar sällan någon speciell, och då tänker jag främst på tjejer. Han kanske verkar väldigt lugn och soft, men innerst inne vet jag att han är väldigt orolig för att aldrig hitta hans såkallade prinsessa. Han blir ju ständigt påmind i varje intervju där dom gång på gång frågar vilka som är singlar, även fast det troligen inte förändrats speciellt mycket sedan dagen innan...
"I feel so sorry about both Niall and William" säger Harry och suckar. Detsamma gör vi. "And we can't do anything to change it"
"I know, it's horrible" instämmer jag. Vi sitter en stund och pratar om allt möjligt, och efter ett tag ringer Paul.
"Hey Liam, how is Niall?" säger han när jag svarar.
"He's, ehm, I guess he's fine, or he isn´t. She is in coma.." jag pratar så snabbt att jag är osäker på om han verkligen uppfattade allt jag sa.
"Yeah I heard that, but it wasn´t 'cause of that I called you, I have qouite bad news to" säger han och jag suckar inombords. Jag orkar inte med mer dåliga nyheter nu, det räcker med att vi inte vet om Celine överlever.
"What now then?" säger jag.
"You have a interview tomorrow, and you really need to go, even Niall" säger han. Suck. Vi kan inte intervjuas nu, det funkar bara inte så. Speciellt inte Niall, han kommer inte klara det.
"Really?" säger jag, även fast jag vet att det inte finns något att diskutera. Folk slåss om att få intervjua oss, just för att vårat management är så stränga när det gäller vilka som får intervjua, och har dom väl valt ut en blir det väl såklart väldigt olyckligt för dom om vi inte dyker upp...
"You already know the answer Liam" säger han och suckar han med. "I need to hurry know, but see yah tomorrow then, I'll pick you guys up at the hospital at 7am. Becuse I guess you spending your night there?" säger han.
"Well I guess so too, see yah" säger jag och lägger på.
-
Vi knackar på dörren in till rummet där Niall och Celine befinner sig i. Celine har förmodligen ingen aning om vart hon är, men Niall får jag väl hoppas är i medvetandet iallfall.
"Niall?" säger vi och går in. Han svarar inte, men han är vaken, det ser jag. Hans axlar åker upp och ner, och även fast han sitter med ryggen vänd mot oss kan jag se att han gråter. Hans andning är ojämn och hackig.
"We need to be at a interview tomorrow, just so you know.." säger Harry och går fram till Niall. Han lägger ena handflatan över hans axel, som han ofta gör.
"Never.." säger Niall, och precis som jag trott gråter han. Inte konstigt, vore det Danielle som låg där skulle jag aldrig slute gråta, om ännu mindre gå därifrån. Men Niall har inte ens ett val. Han måste.
"We don't have any choice, I'm sorry." säger Harry, och Niall suckar.
"Fine, but I want to be here te whole night though" säger han som en deal, även fast vi egentligen redan visste att vi inte hade mycket till val endå.
"Great!" säger Louis och sätter sig på en stol brevid Niall. Minuter blir till timmar, som snart övergår till natt. Klockan är mycket, och det enda vi i princip har gjort är att vänta på Niall. - Vänta på att han känner sig redo att lämna Celine, om man nu kan bli det. Kanske inte föralltid, men vi vet aldrig hur det går med respiratorn som håller henne vid liv. Hon kan vakna upp om en timme, eller en månad, vi vet inte. Eller så dröjer det för länge, och då måste dom kanske stänga av den. Jag vet inte speciellt mycket om sånt, men med tanke på alla olika filmer man sätt måste väl iallafall något vara någorlunda sant..?
-
"Lads, the clock is 6.45am, shouldn't we go out now? säger Zayn och gäspar. Ingen av oss har fått speciellt mycket sömn, men några gånger har iallfall jag slumrat till.
"Yeah... Niall?" säger jag och tittar på Niall. Han andas in djupt och reser sig. När han vänder sig om får jag nästan en liten chock. Han mår garanterat inte bra. Undra om han över huvud taget sovit något inatt? Hans ögon är rödkantade och trötta, huden är vitare än vanligt och under ögonen är det svagt sotat i mörkt.
"Give me five minutes.." säger han och vänder sig tillbaka mot Celine. Jag nickar. "Alone.." säger han utan att vända sig om. Vi andra går ut.
Fem minuter senare kommer han ut från Celines' rum. Precis som tidigare ser han helt sliten ut, men det finns dugliga ursäkter för det.
-
Paul släpper av oss utanför tv huset, och en massa reportrar och fans står för att möta oss.
"Niall, on with your hoodie and these," säger Paul och ger han ett par solglasögon. Fansen kan inte se Niall så sliten, om ännu mindre paparazzi's. Eller fansen kommer snart få reda på det endå, dom lyckas alltid få reda på det mesta. Men det är värre med reportrarna och de, för de kommer bli kaos i alla tidningar osv.
Vi skriver lite autografer till fans, undviker reportrar och lyckas tillslut ta oss in till tvhuset. Väl där tas vi emot av en kille som leder oss vidare mot en av våra loger där vi ska sminkas, as usual.
Sminkösen lägger på ett sista lager puder och tadaa, färdig! Som vanligt när vi ska intevjuas ser vi hur fräscha ut som helst, jag menar allt måste ju såklart vara perfekt...Suck. Ibland är man faktiskt bara sugen på att gå ut dit, berätta hur piss man känner sig, eller det gör vi sällan men.., och sedan gå hem. Men vi måste numera hålla oss borta från alla våra privata känslor. Ingenting får läcka ut till media. På så sätt var det bättre förr, men jag ska inte klaga!
Jag tittar på Niall som sitter i stolen brevid mig, redan färdigsminkad. Jag blir chockad nu också. Sminkören har lyckats gömma vart enda litet tecken på att han skulle se sliten ut.
-
"So, you're watching U.K news, and today's guests is no one less than One Direction!!" säger kvinnan som ska intervjua oss. Tydligen är det här ett vanligt nyhetsprogram som just den här veckan har med inslag om kändisar, just kanske för att det inte hänt speciellt mycket den här veckan, *då räknar vi inte Celine grejerna..
"Yey!!" säger vi i kör och ser glada ut som vanligt. Bara en av alla lögner vi har framför oss - Inte berätta något om Celine, om bilderna på henne, om Niall, om Taylor eller något annat.
"So tell us about the tour!" säger hon, och så fortsätter det. Samma frågor med samma svar som vanligt. Den enda skillanden är i stor grad att vi turas om att svara på dom..
"But Niall, who is this girl we saw a cupple of days ago?" säger hon och pekar på en storbildskärm där bilden på Niall och Celines' såkallade 'kyss'. Eller kyss och kyss, det är en vanlig kindpuss. Men det räcker tydligen för att det ska bli kaos, och folk sa peka ut Celine som ett stackars offer.
Niall ser ut att vara borta i en egen värld, men harklar sig.
"Ehm, a good friend of mine" säger han. Logiskt, en bra vän, den klassiska.
"It's that the truth?" upprepar hon nästan lite sarkastiskt, vilket bara får mig att må illa. Självklart vet hon väl att han ljuger, men hon måste väl inse att vi inte vill att alla ska veta allt?!
"Okey, but what about these pictures, isn't it the same girl?" säger hon och nya bilder lyser upp på bildskärmen. Bilderna visar när Celine ligger medvetslös på vägen, precis innan hon träffas av bilen och när hon förs in i ambulansen. Även en då Niall skakar om Celine, suck!
"Well, I can't say it's not her" säger han, eller snarare mumlar. Jag hatar att Niall behöver svara på dom här frågorna.
"Any comments on these, then?" flinar hon och nickar mot skärmen där ännu en ny bild lyser upp. En bild på Niall och Celines' dejt, där båda skrattar och ser väldigt lyckliga ut. Det var dom säkert..men allt förändrades så snabbt. Kvinnan höjer på ena ögonbrynet och stirrar ut Niall då han inte svarar. Jag ser hur han kämpar med tårarna som hotar i dom glansiga ögonen. Jag blir bara mer och mer irriterad på henne, har hon inget annat för sig än att sätta dig oskyldiga människor?
"Okey, I tell you the truth, SHE IS THE LOVE OF MY LIFE, AND NOW, BECUSE OF ALL THE FANS WHO CHASED HER, WE DON'T KNOW IF SHE'LL WAKE UP AGAIN, 'CAUSE SHE'S IN COMA! skriker han samtidigt som tårar rullar ner för hans kinder. Han reser sig upp och rusar ut från intervjun. Harry är snabbt ikapp, men vi andra sitter kvar. Jag kan säga att det inte är långt kvar tills jag går fram och slår till henne. Även fast jag inte slår tjejer skulle hon kunna vara ett perfekt undantag. Idiot.
"You're happy now?" säger Zayn och stirrar på kvinnan som inte riktigt sitter lika upprätt på stolen. Istället har hon sjunkit ner en bra bit och ser ut att inte kunna bestämma sig vart hon ska fästa blicken.
"And now over to the weather!" säger en liten söt tjej som iställer för oss kommer in i bilden. Kameran riktas mot henne och jag kan äntligen andas ut.
Jag stirrar ner i golvet och vet inte riktigt vad jag ska göra. Nu vet iallafall hela världen om vem Nialls' kärlek är. Positivt eller negativt? Jag vet inte. Förhoppningvis kan alla fans som hatar henne sluta tracka ner på henne och istället skriva en ursäktande kommentar och ett "pray for Celine" eller likande.
Det enda som hörs är kamerornas spinnande ljud och tjejen där hon pratar om hur mycket det kommer att regna imorgon. För det gör det ju alltid här, regnar. Annars är det tyst, ingen säger ett knyst.
Jag fokuserar på det tjejen säger om värdet, inte för att jag är intresserad, det lär väl bli ennu en dag på sjukhuset, och om jag tittar på 3 eller 7mm regn genom fönstret spelar mig ingen större roll..
"Warning! This afternoon is expected to thunder already 3 o'clock. Stay inside or keep out the sea! The flights are temporarily canceled!" säger hon. Va, åska ikväll?! Great..Det känns som att den bästa tiden i mitt liv just nu passerar, eller..?
Just att det åskar stör mig väl inte speciellt, jag är inte rädd direkt. Men Danielle, vad jag såg senast det åskade verkade hon inte direkt vara störtförälskad...snarare tvärt om.
Hon fortsätter att gestikulera framför "green screen'en" och pratar vidare om kommande dagars väder, men jag har redan slutat bry mig. Hon önskar alla en trevlig morgon och ska precis avbryta direktsändningen då den unga killen som guidade oss kommer inspringande mitt framför kameran. Han viskar något i hennes öra, vilket verkar vara något förvånande då hon ser extremt förvirrad ut.
"Authority warns that the battery of the hospital's extra power at the moment is over, but they will do what they can to bring a new one as soon as possible" säger hon. Kan det blir värre?!
Det betyder alltså att om blixten slår ner i sjukhuset, och strömmen försvinner finns det ingen extra ström...Vilket betyder att Celines' respirator som håller henne vid liv kommer att sluta fungera, vilket kommer att leda till att Celine dör...
KOMMENTERA. Nu tycker jag faktiskt att jag förtjänar lite kommerntarer. Jag har faktiskt tillbringat hela kvällen av min första lovdag till att skriva det här...Kanske just för att jag har dåligt samvete för min dåliga uppdatering. Men ändå, jag ber er, KOMMENTERA!
Imorgon
Nästa kapitel kommer ut imorgon. Har ju lov nu, så nu ska jag se till att uppdatera så ofta jag kan. Har påbörjat ett nytt kapitel - har ungefär hälften kvar, så jag blir förmodligen färdig med det imorgon. Så kolla in här imorgon då, eller ska jag säga idag?? haha.
KOMMENTERA!!
Vissa fina läsare har såklart kommenterat, men annars - var är alla kommentarer? Ni som brukar vara så duktiga på det...Det var ju hela 17 kommenterarer för bara någon vecka sedan...Vad hände? Jag vill inte vara någon som gnäller, men det är ju dubbelt så roligt att skriva om man får lite respons. Inspirationen blir liksom lättare att hitta, och det känns roligare att skriva vilket ofta resulterar i bättre kapitel! Ville iallfall att ni skulle få veta hur jag känner, KOMMENTERA.
