novelld.blo.gg

Vänta va? Jag stannar upp och ser mig omkring, sjukhuspersonalen springer för fullt med båren med Celine. Jag står kvar en stund och bara darrar, innan jag inser att faktiskt måste springa ikapp dom om jag ska hinna med. 

"I'm sorry, but Mrs Hansson is very ill, and we need to operate her right now" säger en manlig sjuksköterska till mig när vi kommer fram till ett gäng svängdörrar som dom springer in med Celine genom. 

"Is she going to survive?" svarar jag otåligt och tittar bort mot dom blå stora dörrarna med små plastaktiga fönster. Genom dom ser man hur plasthandskar och skydd för munn och kropp sätts på personalen som snabbt är på fötter för att operera.

"I don't know" säger han och tittar på mig med ledsna ögon. "We don't know what the promblem is" säger han och tittar på sitt armbandsur. Vad jag kan se att den visar den kvart över sex på morgonen, men jag har ingen lust att bry mig. Det enda jag har lust med är att vara med Celine. Hur kunde exakt allt bli så himla fel? 

 

"We're in a hurry, but you can't follow with us now.." säger han. Va? Får jag inte följa med in? Jag nickar sammanbitet.

"I'm sorry" säger han och klappar mig på axeln. Sen försvinner han in bakom svängdörrarna. Själv står jag kvar på samma plats med huvudet plaserat i händerna. Jag vill bara försvinna. Om det inte vore för att i princip alla vet vem jag är skulle jag lätt ta med mitt och sticka nu. Eller alltså bara om det inte går bra för Celine. Om med inte bra förstår ni nog vad jag menar..

Nej usch, jag vill inte tänka sånna tankar nu. Jag sträcker på ryggen och andas djupt. Celine är stark, hon kommer att klara det här. Hon vet att jag älskar henne. Vänta va? Jag älskar henne. Jag sa det till henne. Jag vet det knappt själv...Antingen var det något jag sa i min hast, eller något jag verkligen menar. Jag har inte styrkan att koncentrera mig nu, jag har ingen styrka alls faktiskt.

 

Än sen att hon kanske hörde att jag sa att jag älskar henne. Hon kanske inte ens vaknar upp mer. Eller så vaknar hon upp, och inte alls känner samma sak som jag. 

Tankarna snurrar, men också klockan. Minuter blir till kvartar och kvartar blir till timmar. Jag står kvar på samma plats som förstelnad i chock.

-

"Man, sit down" säger Zayn till mig där han sitter tillsammans med alla andra på stolarna utanför operationssalen. Jag vankar fram och tillbaka i korridoren med Celine i tankarna konstant.

Eleanor, Perrie och Danielle har också kommit förbi för att se hur det går. Eller se och se, dom sover nu så det finns inte så mycket dom ser. Men det är inte mycket dom missat heller. Harry sover också, Liam slocknar då och då, Louis och Zayn gör väl ingenting, och ingenting har hänt med Celine heller. Inte en enda person har gått ut från operationssalen. 

Korridorerna är tomma och öde, förutom vi då, och lamporna som sitter i taket flimmrar till om vartannat för att ibland slockna helt. Stämningen är allmänt stel, och dom få som faktiskt kan påverka den har väl inte heller lyckats.

"I can't" säger jag och fortsätter gå omkring. Zayn himlar med ögonen.

"I'm sure you can" säger han och reser sig. "Come with me and we can buy you a sandwish or something" säger han och reser på sig.

"I'm not hungry" säger jag och skakar på huvudet. "And what if someone comes out from there when I'm away?" säger jag och pekar mot operationssalen.

"I call you right at the moment then" säger Louis. "And I know you are hungry, you're always"

"Fine" säger jag och följer efter Zayn som redan är påväg.

-

 

"Not hungry, yeah sure" säger Zayn och himlar med ögonen. Han syftar såklart på mig som sitter med munnen full med hamburgare. Jag erkänner, jag var väldigt hungrig. Jag har inte ätit på timmar, men det var väl inte det första jag prioriterade i tankarna där borta. 

"H-A-H-A"säger jag med munnen full med mat åt Zayn. Han rynkar på pannan.

"Yuk, spare me that next time!" säger han och tittar åt ett annat håll.

 

Jag äter klart och vi börjar gå tillbaka mot korridoren där dom andra sitter. 

"Wait!" skriker någon bakom oss. Jag vänder mig om och ser en sjuksköterska springa mot oss med något i handen.

"You are relatives to Mrs Hansson, right?" säger hon och ger mig en brun väska. Celine's. Det är Celine's väska som hon hade på dejten. 

"Thank you" säger jag och hon och går iväg. Jag står ett tag och bara stirrar på den, tills jag kommer på mig med att faktiskt öppna den. Innuti ligger hennes mobil -  halvt krossad på framsidan, nycklar och en plånbok. Jag tar upp mobilen och tittar på den. Glaset är krossat från höger sida i en stor spricka ner till vänster kant. Jag trycker försiktigt på hemknappen, och mobilen lyser upp. Otroligt att den funkar. 

 

Vi går tillbaka och sätter oss vid stolarna. För en gångs skull lyckas jag faktiskt sitta still, och inte trampa runt i korridorerna, och både Louis och Zayn är ser nöjda ut.

Ingen person kommer heller ut från operationssalen, men jag underhåller mig gott med att titta på Celine's bilder. Hon har inte speciellt mycket bilder, och ännu mindre på sig själv - men dom få hon har är hon vacker som vanligt. Jag tittar i flera minuter på varje bild. Det är faktiskt ganska konstigt att hon inte har någon kod till mobilen, jag menar vem som helst kan ju gå in på den. Som jag då, ja det känns faktiskt väldigt konstigt att snoka på hennes bilder. Men jag kan inte låta bli. 

Mobilen, som är på ljudlös, vibrerar snabbt i mina händer, och utan att tänka på det svarar jag. 

"Niall" säger jag som jag alltid gör då jag svarar. Nej, vänta..Det här är ju Celine's mobil. Fuck.

"What?" Why are you answering?" säger en röst jag känner igen. William. 

"Ehm.." stammar jag och ser mig omkring. Vad ska jag säga? 'Jo hej, det är jag, Niall. Du vet killen du hatar?! Jo jag är på ett sjukhus och väntar på att Celine ska vakna upp från en operation, eller glömde jag att säga att hon har blivit överkörd? Eller att hon kanske inte överlever? Jaja, ska inte störa dig mer, sov gott!'

Eller kanske inte...Han kommer mörda mig. Jag lovade att inget skulle hända henne.

"What 'ehm'?" säger han otåligt. JAG.ÄR.SÅ.KÖRD.

---

KOMMENTERA. Vad tycker ni? Jag vet att jag är lite sent ute med kapitlet, men bättre sent än aldrig, eller hur? Jag har iallafall kämpat väldigt med den nya designen, och är faktiskt lite stolt (haha) som klarade exakt allt själv. Hursomhelst vill jag gärna höra vad ni tycker både om designen och kapitlet. KOMMENTERA.