novelld.blo.gg

Jag tittar mig omkring. William kommer att komma när som helst. Han kommer ärligt talat att mörda mig, seriöst. Men så länge inte Celine vaknar upp får han göra vad han vill med mig, eller då också faktiskt. Jag lovade att inget skulle hända henne, och ni förstår inte hur mycket det tär på mig att jag inte höll det. Jag blundar och lutar mig tillbaka.

-

"FOR FUCK'S SAKE WHAT HAPPEND HER!?" skriker någon. Eller 'någon' ser jag är William då jag öppnar ögonen. Han står en bra bit ifrån mig, men det räcker för att han lätt skulle kunna slå till mig i ansiktet. Jag har aldrig gillat att slåss, men nog kan jag allt. Men skulle William slå mig nu skulle jag inte göra något för att försvara mig - jag förtjänar det. Jag kommer aldrig kunna leva med att kanske ha bidragit till att döda en annan människas liv. Det var ju trots allt jag som bjöd henne på dejten, jag som inte skyddade henne tillräckligt, mina fans, det är jag som är känd, inte hon. Om jag inte skulle ha vart känd skulle det här aldrig hänt.

"She got hitted by a car" säger jag och kniper händerna i hårbotten. 

"You swore you would never let anything happend her" säger han och sätter sig längst med väggen på andra sidan. "What am I supposed to say to our whole family know?" säger han.

"I can't describe how bad I feel about that" säger jag och suckar. 

"No you can't, but how about this then?" säger han och slår till mig på kinden. Jag ryggar tillbaka, väntar på fler slag - men det kommer inga fler. Istället står Liam, snabb som han är, och håller tillbaka William som ser extremt arg ut. 

"I deserve it!" säger jag och suckar. Förstår dom inte, det är mitt fel!

"Yeah, he does!" säger han, men istället för att iallafall försöka slå mig igen går han. Liam tar några prövande steg efter honom, men Louis stoppar honom.

"He needs time to think about this" säger han och nickar bort mot honom. Han ser ut att vara påväg att ringa någon, troligen hans familj. 

-

Vi sitter, precis som tidigare, på stolarna en bit utanför operationssalen. Men nu har Danielle vaknat, och Perrie var tvungen att åka, även fast hon inte ville det, för att intervjuas med Little Mix. Annars är allt sig likt. Förutom William som inte sagt ett ord sedan han kom tillbaka, han bara sitter lutad mot väggen och säger ingeting. Jag då? Jo jag bara stirrar ut i det tomma. Jag gör alltså ingenting. Förut snurrade allt i hjärnan, nu är det tomt. 

"Excuse me sir?" säger en sjuksköterska som står mitt framför mig. Jag kopplas till verkligheten, och ni vet allt utom henne är i fokus. 

"Uhm, yeah" säger jag och skakar lite lätt på huvudet. Alla vrider huvudet åt vårat håll, speciellt William.

"You're a realtive to Celine, right?" säger hon lite osäkert. "Mr Horan" tilllägger hon och ler lite snett. Antagligen vet hon vem jag är, eller kanske vilka vi är. Det brukar synas på folk även fast dom gärna inte visar det.

"What?" säger William. "I'm her brother, does that not count or what?" säger han, eller förlåt, skriker och reser sig häftigt upp. Jag tror nästan att han är påväg att slå mig igen, men sen ser jag att han går förbi både mig och sjuksköterskan och vidare mot operationssalen. Allas blickar vänts spänt mot honom, även sjuksköterskan som tydligen inte ska göra något. Sekunderna går långsamt. Jag väntar på att möjligen få höra Celine's röst, eller om möjligen ett glädjeskrik etc från William om att hon fortfarande lever. Men ingenting. Man skulle kunna höra en knappnål falla, så tyst är det.

 

"WHERE IS SHE?!" ropar han, och dörrarna in till operationssalen slås upp raskt. Pulsen stannar för en sekund, och jag försöker smälta det han precis sagt. Är hon inte där? 

"Well" säger sjuksköterskan och tittar ner på sin gröna mapp i händerna, upptryckt mot bröstet. "She is in another area, considering to her coma..." säger hon. William sätter i halsen, Louis som sitter brevid mig rycker till häftigt, som i sin tur ger en dominoeffekt till resten av 'bandet', Eleanor och Danielle formar händerna i kupor framför munnen, ni vet? Och jag då? Jo jag är helt tom i huvudet. Det enda jag kan tänka på är den där jäkla meningen "...considering to her koma.."

---

KOMMENTERA. Vad tycker ni? Vet att min uppdatering suger, eller iallafall blivit sämre...Men jag har en ursäkt! Dels har jag haft prov exakt varje dag halva förra veckan och hela den här veckan, plus att jag faktiskt skrev början (ungefär hälften) till det här inlägget tidigare, men det försvann då jag råkade svepa med fingret på min touch mus och allt for bort, surt va? Jaja, nu är kapitlet här iallafall! KOMMENTERA MER ÄN FÖRRA KAPITLET NU!