novelld.blo.gg

Alarmet ringer alldeles för högt för mina trötta öron och jag trevar med handen längst med sängbordet i hopp om att få slut på det pipande helvetet. Men plötsligts slås mina ögon upp.

Det är idag som jag flyttar till London! Plötsligt är jag inte alls lika trött längre och hoppar spänstigt upp från sängen och ner på det svala golvet. 

 

-

Jag och min familj sitter på den halvfulla flygplatsen i väntan på att jag ska på gå på gaten. Stämningen är ganska dyster, och det spralliga familjen Hansson är som bortblåst. Pappa läser dagens nyheter, William och Hampus fifflar med mobilerna, resten av min familj pratar i lågmäld ton med varandra. Jag själv sitter bara och tänker på allt jag lämnar bakom mig här i Sverige. Visst, jag håller med - det låter kanske inte så tråkigt att lämna Sverige för ett så mysigt land som England. Men samtidigt så fylls jag med fler och fler glada barndomsminnen från tider i Sverige - då allt var enkelt. Innan man behövde bry sig om man såg tillräckligt snygg ut för att gå till skolan, eller hade tillräckligt många kompisar. Men sån har jag heller aldrig varit. 

 

Ett mummel från en högtalare berättar att det är dags att gå på planet som avgår från Sverige och vidare till London. Plötsligt får alla i min familj något sorts ryck, för alla ska plötsligt fram och krama och säga hejdå till mig samtidigt. Mamma backade undan en bit och stod och torkade bort osynliga tårar som hotade med att rinna över vilken sekund som helst. Jag kramar om alla länge innan jag slutligen går på planet som vid det här laget är fullt. Jag klämmer ner mig mellan två tjocka kvinnor och sätter in hörlurarna där Olly Murs låtar rullar på för fullt. Det dröjer inte länge innan jag faller in i en djup sömn.

 

Jag vaknar av att någon rycker hastigt i min axel. Jag öppnar sömingt ögonen och ser att det är en av dom tjocka tanterna som står halvt lutad över mig. Jag ryggar tillbaka när hennes andedräkt möts med mitt luktsinne och jag ställer mig irriterat upp. Med mig tar jag mitt handbagage och stapplar ut från planet. Jag möts av ett ösregn - vilket jag kanske skulle ha tänkt på, det är ju trots allt London vi pratar om. Jag drar min tunna jacka tätare om mig innan jag går vidare mot flygplatsen.

 

- 

Jag låser upp ytterdörren till min lilla lägenhet som jag lyckats samla ihop till och släpper utmattat ner resväskan på golvet. Den landar med en smäll, men jag bryr mig inte. Jag slår mig iställer ner i den lilla soffan som står i ett hörn av lägenheten. Förmodligen har flyttlasset redan vart här, för alla kartonger står staplade på varandra i en enda stor hög i vardagsrummet. Suck. Bäst att ta tag i det lite senare. Men först vill jag ta en titt närmare på London.

 

Regnet smattrar mot fönsterutorna, så jag tar på mig ett par hunter stövlar och en kort regnkappa. Jag stoppar ner nycklarna i ena fickan och mobilen i den andra. Sedan beger jag mig ut från lägenheten och sedan vidare ut genom porten. Det blåser något fruktansvärt ute, och inte en enda människa syns till på gatorna. Kanske för att jag inte direkt bor på en populär gata - men ekonomin, daah?!

Jag ångrar att jag inte bytte från mina shorts, men jag är ingen som direkt tänker på konsekvenser. Thats it. 

Efter ungefär 5 minuters vandrande i ösregn och blåst känner jag mig något nerkyld och frusen, men såklart vet jag inte vart jag är längre. Det enda jag gjorde var att gå längs med min gata, eller svängde jag vänster någonstans? Äsch, borta är jag iallafall. Skit också, Celine tänk efter lite innan du gör något!

 

Jag sparkat irriterat bort en mini sten som ligger på trottoaren, och genast ser jag en ny att sparka på. Utan att tänka mig för har jag startat en fotbollsmatch med mig själv, och jag märker inte att jag går in i någon förens allt blir svart.

---

Dununu, vad händer nu? Jag vet iallfall vem av killarna det kommer att handla om. Tack återigen för era fina kommentarer, dom värmer!