Another World DEL 11
Fansen kommer klura ut vem jag är, vad jag heter, vart jag bor, hur gammal jag är. Ju mer jag tänker på det destå värre blir det. Jag ryser till av tanken och bestämmer mig för att släppa den. Jag menar, paparazzin kanske inte ens fick en tillräckligt bra bild? Såklart han fick...
Jag saktar ner farten och inser att jag är lost. Klockan är nog runt halv sju, och dom få personerna som befinner sig på gatorna i närheten ser ut att ha en väldig bråttom färd, för dom går så snabbt att det ser ut som att dom är på slutspurten i VM..
Jag irrar runt ett bra tag innan jag slutligen hittar fram till mitt bostadshus där jag enkelt trycker upp porten och går in i min lägenhet. Jag slår min ner i soffan och känner mig helt slut. Vad händer härnäst? Jag är helt säker på att den där bilden snart befinner sig på weheartit, google, tumblr, facebook, twitter osv..
Jag sitter ensam kvar vid stentrappan där Celine lämnat mig. Kameramannen lyckades jag tillslut jaga iväg, men med mått och möda dock. Klockan är nog snart åtta, och jag skulle ha vart hos killarna för länge sedan.
Men lusten för en filmkväll med mina bästa polare försvann samtidigt som Celine gick sin väg.
Jag vet inte ens om hon kommer till våran så kallade dejt imorgon. Av den erfarenheten jag har kommer den där bilden ligga ute på nätet om en timme eller två, eller i värsta fall är den redan ute. Fan, fan fan. Vi hade det så bra tills han kom. Jag var världens lyckligaste, nu känner jag mig snarare som ett skämt. Varför ska jag aldrig få en flickvän? Varför går det så bra för alla utom för mig?
-
Någon klappar mig lätt på ryggen. Jag tittar upp och möter Louis blick. Han ser orolig ut, och jag kan nog förstå varför. Jag har ingen aning om hur länge jag suttit här, men ett bra tag.
"How did you know I was here?" frågar jag Louis som kramar om mig. Hans blick möter min, och han ser upprörd ut.
"I saw it on the picture" säger han. Och där brister det för mig. Stora tunga tårar ruller nedför mina kinder, och Louis tittar medlidsamt på mig. Han kramar om mig hårdare, och hans t-shirt är snabbt våt av mina tårar.
"Celine runned away, didn't she?" frågar Louis mig, och jag nickar.
"It's gonna be okey, I'll drive you to her, you need to talk" säger han. Först är jag lite skeptiskt till tanken att än en gång behöva söka upp henne för att prata, men det är värt ett försök. Smidigt kliver vi in i Louis bil och Louis som faktiskt verkar veta vart hon bor kör snabbt vidare genom Londons gator.
Jag slår upp spegeln i bilen och torkar generat bort tårar från mina rödgråtna ögon. Jag gråter nästan aldrig, men när jag gör det, är jag riktigt ledsen. Jag drar kepsen längre på huvudet, och drar munkjackan tätare om kroppen. Jag har inte insett att det faktiskt är lite kyligt i luften förens nu.
Louis kör upp på en folktom gata och parkerar bilen alldeles vid porten. Det är nu eller aldrig Niall!
"Good luck mate" säger Louis och kramar om mig från sidan. "You really like her, don't you?"
"Yeah, I think I'm, you know...In love" säger jag generat och tittar ner i marken. Louis fnissar tyst för sig själv, och hade jag bara haft lite krafter kvar hade jag slagit till honom nu. Men som den snälla kompis jag är grimasierar jag bara mot honom och öppnar sedan bildörren. Den lyxiga bildörren åker upp enkelt, och snabbt är jag ute på gatan. Louis vinkar barnsligt till mig, och jag svarar med en slängkyss. Han skrattar och kör iväg.
Själv står jag kvar på gatan och glor upp mot det lilla hyreshuset. Mina ögon letar kritiskt mot fasadens alla väggar i hopp om att hitta ett fönster som leder in till Celine. Efter en stunds sökande inser jag att det är omöjligt, och går istället fram till porten. Den är låst. Suck.
"Kan du slänga soperna?" skriker Celine till mig genom lägenheten. Vad hände med det att man var gäst här?
Brukar det inte vara gästerna som får sitta i soffan med en drink medans 'hemmaboendet' sköter arbetet? Men tydligen gäller inte samma regler hos syrran. Suck.
"Allt för dig syrran!" säger jag ironiskt och reser mig från den bekväma soffan. Med mig ut till hallen tar jag soppåsen och går ut genom dörren. Jag dundrar ner för trapporna, och rycker upp porten med en smäll.
Utanför porten sitter någon jag väl känner igen. Killen som sårade Celine. Än kan jag väl inte direkt säga att jag förlåtit honom, och vore det inte för att jag lovat Celine och Hampus att inte göra det hade jag slagit till honom nu. Om ni nu tror att jag är någon sorts våldsamt person, så sure, tro det. Jag gillar inte att slåss, och när jag väl gör det är det när jag är riktigt arg....Typ som nu.
"William?" säger Niall och tittar upp på mig. Det ser nästan ut som att han har gråtit - hans ögon är rödkantade och ser ledsna ut. Han kan väl inte ha gråtit för Celine, eller?
"Yep, that's me!" säger jag och himlar med ögonen. Jag tänker inte låta honom hypnotisera mig med.
"Thanks god!" säger Niall och reser på sig. "I thought I would sit there forever" säger han och pekar på sin föredetta sittplats. Undra hur länge han suttit där?
"Who have said I would let you in?" säger jag och snörper på munnen. Tror ni nu att jag är otrevlig, så fine. Ärligt talat bryr jag mig inte om ni tror det eller inte. Jag har vänner som vet hur jag är i verkligheten.
"I know you don't like me, and I accept that, but can I at least talk to you?" ber han, och nu förstår jag vad det är Celine pratar om. När han ser sådär söt ut - nästan lite som en teddybjörn och samtidigt är charmig är det ju inte hans fel om alla tjejerna faller för honom. Men frågan är om han har fallit för Celine som hon fallit för han...?
"I listen" säger jag och sätter händerna i kors över bröstet. Niall ser lite oroad ut, han kanske är rädd? För mig?
"Well, I guess Celine already has talk with you about, uhm...You know that thing" säger han och kliar sig otåligt i nacken samtidigt som han irriterat drar med skon i asfalten.
"Well, YES" säger jag. "It's cool, I can handle that my sister is in love, but not in you" säger jag.
"I'm not gonna hurt her..." säger Niall och fingrar nervöst på byxorna. Fine, jag ger upp. Han verkar snäll.
"But if you ever hurt her" säger jag och nästan spottar ur mig orden. Niall backar nervöst mot husväggen samtidigt som jag följer efter. "then you're dead!"
Killen till höger ska föreställa William. Sorry om ni tycker att William verkar dum förresten, har är snäll egentligen!
Kommentarer!
Emma skriver:
Grymt bra!! Meeeer <3
Svar:
Bloggerskan
Sandra Eriksson skriver:
super!
Svar:
Bloggerskan
Sandra skriver:
Hejhej! Har kollat in din novell och den är grym! Kanske du vill göra ett länkbyte? (:
Svar:
Bloggerskan
Hanna skriver:
Fiin blogg, bra inlägg!:)
Svar:
Bloggerskan
Matilda skriver:
Bra! Snälla titta in på min novellblogg. Kram xx
Svar:
Bloggerskan
Josefin skriver:
Super bra kapitel!:]
Svar:
Bloggerskan
Trackback
