Another world DEL 2
Jag slår upp porten från vårat lägenhetshus och möts av ett ivrigt ösregn. Irriterat drar jag upp luvan och knäpper jackan på regnkappan. Inte en enda själ syns till på gatorna, men inte så konstigt med tanke på vädret.
Vinden blåser tag i min luva som rycks tag i vinden och landar lätt på min rygg. Jag drar upp den och fortsätter gå i rask fart. Bäst att skynda sig om jag ska hinna till affären innan den stänger.
Vinden sliter i mina kläder och håret stretar åt alla håll. Huvudet håller jag lågt - allt för att inte bli totalt nerblåst av den friska vinden. Plötsligt ser jag ett par stövlar i mitt synfält, men jag hinner inte stanna förens vi krockar och tjejen ramlar ner på gatan. Jag lyfter på huvudet och tittar på tjejen. Hon ser medvetslös ut. Jag skakar försiktigt om henne, men hon svarar inte. Istället lyfter jag upp henne i min famn och börjar springa mot min port. Jag tittar ner på hennes ansikte och kan inte undgå att tänka på hur vacker hon är. Skärp dig nu Niall! Hon är medvetslös!
Jag känner en stark smärta i huvudet. Jag försöker lyfta på handen, men den vill inte röra sig. Jag känner hur ett par starka armar tar tag i min kropp och lyfter mig upp. Nej släpp ner mig! Jag vill ner!
Jag gör allt jag kan för att komma ner, men min kropp lyder mig inte. Jag är som instängd. Irriterat ger jag upp och låter mig bäras. Hoppas, hoppas, hoppas på att det inte är någon kriminell nu, då är jag riktigt körd! Jag ger mig en mentall åtsägelse och förösker koppla av. Men det går såklart inte. Hur ska man kunna koppla av när man är helt borta, inte kan röra sin kropp, inte ser något eller bärs av en främling?!
Ett ljud som liknar det som låter när en port öppnas och stängs hörs och ett varmt lager met luft slås emot mig. Är jag innomhus nu eller?
-
Försiktigt höjer jag min hand och jag blir nästan förvånad när jag lyckas. Hur länge har jag varit borta? Ännu mer försiktigt öppnar jag mina ögon och möts av fem oroliga blickar. Förvirrat försöker jag vrida på mig i den bekväma soffan, men en hand på min axel stoppar mig.
Jag tittar upp och möts av ett par bruna oroliga ögon. Vem är han? Eller rättare sagt, vilka är dom?
"Hi, I´m Liam, it´s totally right if you feal worried right now, becuse I´m sure you have no idea where you are!" Säger killen som lagt handen på min axel. Jag nickar som svar, och försöker prata, men ingen röst kommer ut ur min mun. Jag ler istället och dom andra killarna skrattar. Men killen som tydligen heter Liam ser fortfarande lika oroad ut. Istället öppnar jag min mun i ennu ett försök att prata.
"Who are you?" frågar jag och tittar på dom fem killarna som sitter framför mig. Två har brunt hår, men en har bruna ögon och en har blå. Han i bruna verkar heta Liam. Den tredje har svart hår och mörkbruna ögon, den fjärde har blont hår och blå ögon, han känner jag nästan igen? Den femte har lockigt hår och grön/blå ögon och smile gropar. Alla ser så bekanta ut från någonstans, men från vart?
"I´m Niall", säger killen med blont hår. "Zayn", säger killen i svart hår, "Louis", säger killen med brunt hår och blå ögon, "And as you may know I´m Liam!" säger Liam. "And I´m Harry!" skriker killen med lockigt hår och slår ut med händerna. Olyckligtvis träffar dom Niall och Zayn som sitter närmast, och ett stön flyger ut dom innan dom håller sig för deras magar. Som den dåliga humor jag har börjar jag skratta och allas blickar vänds mot mig. Jag håller upp händerna i ett skjut-mig-inte-tecken och dom andra börjar skratta. Som verkar rätt roliga endå!
"So, who are you then?" frågar killen mig som jag tror heter Harry. Jag rycker på axlarna samtidigt som jag pratar.
"Well, I´m Celine, I don´t know how I came here, but here I am!" Säger jag och slår ut med armarna precis som Harry gjorde. Dom skrattar igen, och en av deras skratt sticker verkligen ut från mängden. Han som har blont hår och heter Niall, hans skratt är så sött. Eller hela han är söt!
"Well, it was I who bumbed into you on the sidewalk... säger Niall som nu slutat skratta. Han tittar dödsseriöst på mig. Jag tycker lite synd om honom, trots att det inte var hans fel.
"I´m sorry!" säger jag och ler mot honom. Han ler tillbaka mot mig och vi fortsätter en lång diskuttion om vems fel det var. Tillslut får Harry bryta in och säga att det var bådas fel.
-
"So, it was really nice to meet you and so, but I need to go!" säger jag och suckar. Jag måste ju hem och packa upp alla flyttkartonger. FY vad tråkigt. Men mamma kommer döda mig om hon kommer på mig med att inte ha gjort det, så bäst att göra det innan min familj ringer på skype och vill se mitt hem... jag ler åt tanken men släpper den snabbt.
"Nooooo, please stay!" skriker Harry. Haha Harry, han verkar vara en skön typ. Missförstå mig inte.
"No, I would love to, but I need to stove up my boxes at home." Säger jag och suckar.
"Are you moving?" frågar Louis. Juste, jag har ju inte berättar att jag är från Sverige. Borde dom inte höra det på min accent?
"No, I´m from Sweden, I moved here today!" säger jag och skrattar. Killarna skiner upp och skrattar dom med.
"Ahhaa, I LOVE SWEDEN! " skriker Zayn och skrattar.
HAHA, jag vet, sämst kapitel. Men jag lovar att bättra mig tills nästa gång.
HAHA, jag vet, sämst kapitel. Men jag lovar att bättra mig tills nästa gång.
KOMMENTERA +3 FÖR NÄSTA KAPITEL!
KRAM!
Kommentarer!
Lol skriver:
SÅBRA, är louis och eleanor tillsammans i din novell? ^^
Svar:
Bloggerskan
Ellen skriver:
Jättebra kapitel :)
Kram <3
Svar:
Bloggerskan
Lydia skriver:
Jätte bra!
Svar:
Bloggerskan
Trackback
