Another world DEL 7
Celine ligger nerbäddad i en av mina mjuka bäddsoffor som står i bortre delen av rummet. Jag har två stora bäddsoffor plaserade där då endå killarna alltid somnar här.
Men just nu återgår alltid mina tankar till en annan person. Celine. Jag förstår inte hur jag kan ha blivit så, vad ska man säga, kanske är kär endå det rätta ordet. Eller kanke fäst. Åter till saken. Jag har visserligen bara känt henne i några ynka dagar, men tydligen räcker det för att jag ska bli så kallat beroende.
Det som stör mig är att jag inte har någon endaste aning om vad kyssen betydde. Eller kanske snarare betyder. Jag tror knappast att hon heller har tänkt på något annat. Eller det är iallfall så det sätt ut på henne, det var ju därför vi uteslöt henne från spelet - hon var helt borta....
"Niall..." säger Celine och väcker mig från mina tankar som spårat iväg åt ett helt annat håll.
"Yeah?" säger jag.
"What did that kiss mean?" hon tar bokstavligt talat orden ur munn på mig.
"I don't know, what do you want it to mean?" säger jag och ler för mig själv. Det är tur för mig att det är mörkt här inne, annars skulle hon nog se att jag förmodligen är röd som en tomat vid det här laget. Celine ser ut att fundera en stund, men precis när hon är påväg att säga något ringer hennes mobil. Hon tittar ursäktande på mig, och svarar.
Riiiiiiiiing! Riiiiiiiiinngg!
Jag tittar ursäktande på Niall, och sen ser jag ner på skärmen. Ett namn som jag nästan glömt bort lyser upp i starka, vita bländande bokstäver, och jag trycker direkt på grön lur.
"Hallå?" säger jag.
"Holaaa" säger en killröst jag mycket väl känner igen. William. Jag har haft så fullt upp med alla nya människor jag träffat att jag totalt glömt bort att ringa han och Hampus. Som alltid när jag inte hört av mig skäms jag...
"Asså jag är ledsen, jag var har vart helt busy i veckan" säger jag, och han skrattar i telefonen.
"Nej då, det är helt lungt att du glömmer bort din favvo bror..." säger han och nu är det min tur att skratta.
"NEJ JAG ÄR HENNES FAVVO BRORSA!" hör jag Hampus skrika i bakgrunden. Åh vad dom är söta!
Även fast dom har tagit hem en massa snygga tjejer till helgerna är jag, och har alltid varit deras lilla favvo tjej. Det är iallfall så dom säger det. Sen älskar dom såklart alla andra tjejer i våran familj, men vi har alltid haft speciella band till varandra.
"Ni vet att jag älskar er båda va?" säger jag och fnissar smått för mig själv. Två lättade suckar hörs i luren, och ett mummel jag inte riktigt kan tyda bryter ut. Så nu börjas det igen!
Jag tittar på Niall som fascinerat sitter och lyssnar på vårat svenska samtal i andra sidan rummet. Hans ögon lyser av nyfikenhet, och jag kan inte undgå att tänka på vad jobbigt det måste vara att inte förstå svenska.
Eller ja, vilket annat språk som helst. Eller ja, det finns ju ganska många språk som jag inte kan... - men jag tror ni fattar.
Jag sitter som paralyserad och lyssnar på då Celine pratar med någon i telefon på svenska. Det låter så konstigt. Så bekant, men endå inte. Som att du egentligen vet vad dom pratar om, men innerst inne har du ingen aning. Språket låter samtisigt så främmande, nästan som kinesiska, eller kanske japanska.
Inte för att jag hör någon skilland på dom språken men..
Celine tar en liten paus, och ser nästan ut att granska mig, innan hon återgår till samtalet. För en stund ser hon en aning borta ut, men hon är snabbt igång med samtalet igen.
Jag måste verkligen berätta för henne hur jag känner. Alltså, att jag verkligen gillar henne. Hon måste väl också ha några känslor - det var ju trots allt hon som tog första steget i våran så kallade 'egna kyss'.
Efter några minuters samtal ser hon ut att börja på att avsluta samtalet.
"I love you too!" säger Celine högt och tydligt till personen på andra sidan telefonen. Och där brister det.
Det är kört. Hon har en pojkvän. Förmodligen var kyssen bara ett helt vanligt snedsteg. Ja, ett sånt man tar och ångrar kort därpå.
Förmodligen var det hon skulle säga innan hennes telefon avbröt henne att jag inte skulle berätta det här för någon. ... Eller så dum är hon nog inte. Kanske snarare att det var ett misstag att kyssa mig.
Hon ler stort - hon ser lycklig ut. Undra vem personen är som gör henne så lycklig? Just nu orkar jag nästan inte bry mig. Nästan.
Jag måste berätta för henne först, innan hon säger det. Alltså att det var ett misstag. Att vi kysstes.
Jag vill inte bli sårad. Jag vet, jag är feg.
Men tänk er såhär istället. Du vet att det snart kommer en man och ska skjuta dig - står du kvar eller springer du?
Hon klickar på skärmen och slänger sedan ner mobilen i sängen. Hon ler stort mot mig. Du måste göra det nu Niall, innan du blir helt paralyserat av henne. Innan du ångrar dig. Jag andas in djupt innan jag tar mod till mig.
"Celine, I just want you to know that the kiss was a big mistake"
Bilden till vänster tänkte jag skulle spegla Hampus, William (brorsorna till Celine) och Celine när dom var lite mindre.
Vad tycker ni? Tänkte att det borde börja hända lite grejer i novellen nu! Och jag har tänkt på en grej... Bara för att jag har slutat med det här att ni måste kommentera för att få nästa del betyder det INTE att jag inte blir glad av lite positiva kommentarer! :) Kraaam<3
Kommentarer!
Lydia skriver:
OMG, jätte bra!
Mer mer mer
Svar:
Bloggerskan
Trackback
