Another World DEL 13
Jag duchar snabbt, gör det som behöver göras i duschen och kliver snabbt ut i badrummet som vid det här laget är täckt av imma. Jag öppnar badrummsdörren och kliver ut i den ensamma lägenheten. Jag trippar vidare mot sovrummet och öppnar den lilla garderoben jag klämt in i ena hörnet. Allt i en enda röra - som vanligt. Jag lägger fram en kort blå mönstrad klänning, som jag förresten tror är Isabellas... Och ett par bruna mocka skor. Att klä upp sig har aldrig riktigt vart min grej, om ännu mindre att välja outfits.
Fem minuter senare har jag allt på mig, inklusive ett stort brunt skärp i midjan. Dags för sminket...Fan. Att sminka sig kan jag väl inte heller säga är min starka sida...Inget inom mode faktiskt. Vilket förvånar mig då jag jobbar på Hollister...Men bara tillfälligt faktiskt.
Jag sätter mig framför spegeln och drar några drag med mascaran på ögonfransarna. Mer på ögonen behöver jag inte göra med tanke på att jag är så ljus - allting gör så mycket större skillnad då. I ansiktet lägger jag lite puder. Tada, färdig!
Håret låter jag hänga som det är, lika bra att inte förstöra något. Som ni förstår brukar jag inte klä upp mig, speciellt inte utan hjälp från mina systrar.
Jag tittar på mobilen, inget nytt. I vanliga fall brukar det åtmindstonde vara en twitter ruta, men sedan igår fick jag stänga av notisen på twitter då fullt med hån mot mig strömmade in på twitter, men nu - inget.
Dom vet vem jag är nu, dom vet säkert vart jag bor också. Snart vet dom väl allt om mig. Dom kommer göra videos på youtube där dom skriver fakta om mig, eller varför inte berätta hur mycket dom hatar mig?
Men jag bryr mig inte. Iallafall inte till utsidan. Där är allt frid och fröjd, och inget hat kan nå mig. Men på innsidan - där är det krig. Där krigar mina innersta gjömda känslor mot varandra, och när som helst kan jag bryta ihop. Egentligen når varje liten kommentar om hur dum, ful eller bitchig mig och jag tar åt mig av det. Det suger jag vet, men det känns omöjligt att egentligen inte alls bry sig om något. Hur man än bär sig åt slutar det alltid med att man tar åt sig, och det känns - det gör det..
Klockan på mobilen visar 18.47 och jag känner mig faktiskt stolt över att jag fortfarande har tid över för att göra...Ja, ....Vad jag nu vill göra.
Jag sitter kvar på sminkstolen framför spegeln och bara kopplar av. Spegelbilden visar en tjej som är för tillfället är så osäker hon aldrig vart förut. Hon har blont halvlångt hår, gröna ögon och ganska markerade kindben. I vanliga fall är hon teaterapan, eller kanske är clown ett bättre ord? Men på senaste tiden har hon bara blivit mer och mer osäker. Hon är den typiska sportfånen, men hon kan inte leva ut till titeln nu när hon inte får sporta.
Jag suckar och lägger huvudet i händerna. Varför ska alla hata mig redan innan dom träffat mig? Suck.
Jag vaknar upp ur mitt eget tänkande, om man kan göra det? Klockan visar 18.57 och jag inser att det är dags att gå ner. Jag går ut i hallen, drar med mig en liten väska med behövande grejer, och med mig i hasten tar jag mina solbrillor. Jag går ner för trappan, eller snarare skuttar samtidigt som jag tittar efter att jag inte glömt att ta på mig klänningen etc.
Jag hoppar ur taxin och ser Celine komma gående från porten. Lika vacker som vanligt. Hon har på sig en kort blå klänning med ett brunt stort skärp i midjan. Hon verkar inte ha gjort något märkvärdigt, lika bra det med tanke på vad jag har på mig. Kavaj och skjorta har aldrig riktigt varit min grej, jag föredrar hellre chinos/jeans och en polo tröja. Så det är väl också det jag har på mig idag. Fast håret har jag iallafall stylat.
Celine vinkar glatt till mig och jag vinkar tillbaka.
"Hi!" säger hon och kramar om mig.
"Hi, you look stunning!" säger jag, men hon skakar bara på huvudet.
"No, but you look hansome!" säger hon och pekar på håret och skrattar.
Vi sätter oss i taxin och åker iväg mot resturangen. Jag har valt, med killarnas hjälp, en resturang i utkanten av London för att inte väcka så mycket uppmärksamhet.
Killarna höll helt seröst på att döda mig innan jag skulle väg. Jag svär på att alla var mer nervösa än vad jag var. Dom sprang runt som yra höns i min lägenhet och såkallat "fangirlade". Men alla är väl nervösa för att dejten ska bli totalt misslyckad. Som den blivit dom andra gångerna. Jag har varit på ett fåtal dejter sedan jag blev så kallat 'känd' och dom flesta har slutat i kaos. De flesta tjejerna har blivit påkomna av mig, eller Harry, av att bara vara ute efter kändisskap.
Men med Celine är det inte alls samma sak. Hon visste inte att jag var känd då hon träffade mig, plus att det känns helt annorlunda när jag är med henne. Det blir som viktigt vad hon än säger. Hon kan säga hejdå, och jag går och tänker på det där hejdå't hela jäkla dagen.
Vi åker ett bra tag innan vi svänger in och tar höger till resturangen. Det är sommarväder också, kanske inte så konstigt med tanke på att det är sommar, men med tanke på gårdagens väder.
Så det är inte mörkt ute än, men betydligt svalare än det var vid ungefär två idag. Stora lampor sitter vid ingången, marschaller ligger lagda formade som en gång mot resturangen ingång och man hör redan här utanför att det spelas musik.
Celine tittar entusiastigt mot mig och jag ler stort tillbaka. Jag betalar taxin och vi går tillsammans in till resturangen.
"Have you booked a table, sir?" säger en kille så fort vi kommer innanför dörren.
"A table for two" säger jag och han nickar. Han tar fram ett litet block och verkar leta efter något. Förmodigen mitt namn.
"Your name?" frågar han som jag trott.
"Horan" säger jag och han skiner upp, han ler stort mot oss och blickar bort mot andra sidan resturangen. Sedan vänder han sig om mot oss igen.
"Come with me" säger han och börjar gå. Jag och Celine följer efter, och han leder oss till en lite mer privat del på andra sidan resturangen. Ett lagomt stort bord för två, dukat väldigt romantiskt. Killen som guidat oss hit ser lite förvirrad ut, men drar ut stolen först till Celine och sedan till mig, och sen går han iväg.
Celine viker upp menyn och börjar direkt läsa från den. Jag öppnar min med och ser direkt något som inte borde vara där. Ett litet papper dyker fram pärmbladen, och jag greppar försiktigt det.
Jag tittar mig omkring. Allt är dukat väldigt romantiskt, och antagligen är det väl Harry som gjort det...Så typiskt Harry.
-
"Thank you Niall, the food was delicious!" säger Celine när vi går ut genom utgången. Hon insisterade på att betala för sig, men jag sa att jag alltid betalat för dejter. Hon gav tillslut upp och lät mig betala.
"You're worth it!" säger jag, och hon ler stort mot mig.
Direkt när vi kommer ut möts vi av en massa pressfotografer, reportrar och skrikande fans som av något sjukt sätt fått reda på att vi ätit här. Celine blir direkt väldigt stressad, det märker jag på henne där speciellt greppet om min hand hårdnar. Hon tittar oroligt på mig.
"Niall I'm scared" viskar hon, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Paul är inte här...
En massa reportrar kommer fram och vill prata med mig, och Celine föser fram mig. Hon väntar snällt på sidan, och hon ser lite lugnare ut nu iallafall. Jag svarar på en massa frågor, och försöker så diskret som möjligt avvika från frågor angående bilden.
Jag föser iväg Niall till reportrarna som ivrigt bombar honom med frågor. Jag väntar snällt på sidan och är glad att ingen har sätt mig än. Dom flesta fansen verkar ha fullt fokus på Niall och kamerorna. Men tydligen inte alla.
En blond tjej verkar plötsligt fått upp ögonen och pekar med full arm mot mig. Hela hennes kompis klunga blickar mot mig, som inte direkt har så mycket att gjömma mig bakom.
"She is the girl from the picture!" skriker någon, och alla fansen blir som galna. Dom stormar fram till mig, och jag själv väljer det lättaste alternativet....Att springa.
Jag springer för glatta livet, och det känns precis som att jag hunnit en lång bit ifrån dom tills jag märker att jag springer över en gata. Jag vänder huvudet åt vänster, och hinner precis se en bil komma i full fart innan allt blir svart.
Dununu! vad händer nu? Lite drastiskt slut kanske? Men tänkte iallfall att det är bäst att något händer!
Dununu! vad händer nu? Lite drastiskt slut kanske? Men tänkte iallfall att det är bäst att något händer!
Kommentarer!
Anonym skriver:
Jättebra!
Svar:
Bloggerskan
Sandra Eriksson skriver:
super!
Svar:
Bloggerskan
Emma skriver:
Perfect! :)
Svar:
Bloggerskan
Erika skriver:
Jätte bra & spännande kapitel :)
Svar:
Bloggerskan
Ellen skriver:
Jättebra kapitel :)
Kram <3
Svar:
Bloggerskan
Trackback
