Another World DEL 19
Jag samlar mig och går tillsammams med Harry tillbaka till soffan vi satt i. Eller tillbaka och tillbaka, Harry sätter sig i soffan medans jag snällt väntar en bit bort. Jag är verkligen inte redo att snacka med dom igen...Iallafall inte om Celine. Så fort jag tänker på henne knyter det sig i magen.
Jag slår mig ner på en skev stol en bit bort från den såkallade soffan och stirrar ut i det tomma. Det enda som hörs är tjejen som snackar på lite om vädret, antagligen regn. Nehej, tydligen lite åska också. Men åska är inte min största fobi direkt.
"Authority warns that the battery of the hospital's extra power at the moment is over, but they will do what they can to bring a new one as soon as possible"
Jag spetsar öronen, hörde jag precis rätt? Min puls stiger drastiskt när jag inser att kombinationen av åska och slut-på-batteriet-till-sjukhuset grejen. Det känns praktiskt tagen som att mitt faktiskt tidigare lyckliga liv tippar över. Hur kan ALLT bli så fel?
Jag reser mig hastigt upp och stolen bakom mig välter med ett brak. Uppmärksamheten ges till mig, och jag kan se hur Liam hinner resa sig innan jag springer iväg. Jag springer så snabbt jag kan genom korridorerna, genom dörrarna, genom rum och kommer till vad som känts som en evighet fram till bilen där Paul väntar.
"Hey, Niall!" säger han när jag stannar framför bilen.
"Hopspital, now!" skriker jag och sätter mig i bilen. Paul ser minst sagt chockad ut, men sätter sig ändå i bilen. Han tittar oroligt på mig men säger ingenting. Istället gasar han iväg med bilen i full fart i riktning mot sjukhuset.
Jag försöker så gått det går att lugna ner mig, men jag kan väl inte säga att jag lyckas. Jag vänder mig om och hinner se Harry och Liam springa ut från tvhuset innan vi svänger och dom försvinner utom synhåll.
"Can I just ask why the lads can't follow you?" frågar Paul lite försiktigt när vi kommit en bra bit påväg. Jag suckar och tänker efter.
"They don't understand, or maybe, but I might need some time alone" mummlar jag. Paul nickar bara och fortsätter köra. Jag känner hur tysnaden som uppstår inte är sådär lugn, utan snarare tvärtom. Det är spänt, och jag vet att han försöker att undvika sin fråga om varför vi är påväg till sjukhuset.
"You know you can talk to me if you want.." säger Paul. "Or I can get you a therapist or something"
"I don't need to talk to someone, I just need time alone" säger jag surt och släger upp benen på "airbagen".
"Okey okey. But hey I think it's pretty good to talk to someone anyway, like some of the lads?" säger han och tittar oskyldigt på mig.
"I said no, and except they can't do something. All this shit that happends right now is my fault...And they can't do something to stop it!" säger jag.
"Oh stop it Niall! Both you and me knows that this isn't your fault" säger han och bromsar in framför sjukhuset. Han ler försiktigt mot mig, och jag vet vad han menar. Han har för det mesta rätt, och vore det inte så nu är det ett märkligt undantag. Jag är påväg att spänna loss säkerhetsbältet tills jag inser att jag faktiskt inte har spänt fast mig, och istället öppnar jag bildörren och går ut.
"Thank you Paul. Bye" säger jag och slänger igen dörren.
Jag går märkvärdigt snabbt genom korridorerna och letar förvirrat efter numret in till Celine's rum. Tillslut hittar jag det, men dörren är låst. Det brukar alltid vara öppen, eller så är det en sjuksköterka där inne...?
Jag knackar försiktigt på dörren, ja för antagligen är det någon där inne. Det är inte så att jag tror att Celine ska komma och öppna.
Inget svar.
Jag knackar otåligt igen och lägger huvudet mot dörren. Innifrån tycker jag mig höra små trippande ljud.
Efter ytterligare några knackningar upphör ljudet.
Jag bestämmer mig för att knacka ytterligare en sista gång innan jag går ner till receptionen och frågar.
Jag knackar och väntar - igen.
Inget svar.
Jag promenerar vidare tillbacka till receptionen och väntar otåligt till det är min tur.
"Hi, uhm I knocked at room 245 and no one opened" säger jag till damen i receptionen. Hon tittar på mig som om jag vore en idiot.
"Well probably it's no one in there then" säger hon som om det vore självklart.
"Yes it is. Or well, Celine Hansson. Isn't that her room?" säger jag fundersamt. Eller är det verkligen Celine's rum? Jo, det är jag säker på att det är.
Hon börjar klicka med datamusen och granska skärmen in i minsta detalj innan hon så mycket som höjjer blicken åt mitt håll igen.
"No, Mrs Hansson isn't in that room anymore" säger hon och rycker på axlarna.
"What? But I swear it's her room" säger jag och hon suckar och granskar skärmen igen. Hon vänder huvudet åt mitt håll igen och skakar på huvudet.
"Well, you're right. She was there a while ago, but they have moved her" säger hon.
"Where?" säger jag. Det första som dyker upp i min hjärna är att hon har, ja ni vet...avlidit. Att dom flyttat henne till likavdelningen. Usch nej. Jag skakar bort tankarna. Tänk positivt nu Niall. Hon har klarat det här. Jag kan väl inte direkt säga att min "peptalk" funkade så mycket mer än att jag darrar.
"Floor 6, room 456." säger hon. Jag tackar och springer iväg mot trapporna.
Jag springer stapplande upp för trapporna som om det inte finns någon morgondag, och gud vet vad jag har för mjölksyra i benen. Jag ser mig omkring. Våning 4...Våning 5.....Våning 6! Jag vrider in genom korridoren och tar den sista energin genom att ta mig fram genom korridorerna. Överallt är vita dörrar placerade längst med väggarna, och nummerskyltarna som ska visa numret på rummet är inte mycket till hjälp. Dom är små och sitter högt upp på väggen vilket gör att dom lätt tas miste om.
Rum 450, 451, 452, 453, 454, 455, 456! Jag stannar och hämtar andan. Försiktigt trycker jag ner dörrhandtaget, och så många tankar hinner rusa igenom mig innan ens dörren går upp. Vad är det här för avdelning? Varför har dom flyttat henne? Mår hon sämre? Eller har hon vaknat upp från koman??
Dörren glider upp med ett gnisslande ljud, och innanför skymtar jag något jag verkligen inte är beredd på.
KOMMENTERA. Jag vet, sent kapitel. Men har faktiskt ursäkter. Det är vår. Det finns en hel del roligt att hitta på nu annat än att snegla på datorn, plus att skolan fakiskt börjat igen. Mitt härliga påsklov i fjällen är härmed slut, och min schooltime startad. Wish me luck...
Kommentarer!
Ellen skriver:
Jättebra kapitel :)
Kram <3
Svar:
Bloggerskan
Emelie skriver:
Jättebra!
Svar:
Bloggerskan
alexandra skriver:
Bra!
Trackback
